Share

cover art for 11. Spoga, Parras och ett mysterium

Hänt i Stallet

11. Spoga, Parras och ett mysterium

I veckans avsnitt, som är lite kortare än vanligt talar jag bland annat om mysteriet med den svenska, tidigare avstängda, ryttaren som saknas från landslaget! Är det här en självvald situation eller inte eller en hint om en nystart?


Podden går även in på svenskinslagen på den internationella ridsportmässan Spoga i tyska Köln som var nu i helgen, eller kanske snarare avsaknaden av svenska inslag. Dessutom glider diskussionen även in på den Colombianska, nu amerikanska, dressyrryttaren som fångats på film i rätt så underliga och definitive icke smickrande situationer.


Tack för att du lyssnar, glöm inte att följa podden i valfri app och att besöka hemsidan och skriva upp dig för nyhetsbrevet.


Triggervarning!

Det här avsnittet kan verka som en trigger för känsliga lyssnare. Med känsliga lyssnare menas de som eventuellt känner sig träffade av vad som sägs eller tas upp i podden. Är du en av de som känner dig triggad av det här avsnittet? Först och främst är det ingen som tvingar dig att lyssna, men om du ändå känner att du absolut måste lyssna igenom vad som sägs, är du självklart välkommen att göra så. Det är vad du väljer att göra efter du lyssnat färdigt som betyder något både för dig och för andra.


More episodes

View all episodes

  • 55. Vad är det egentligen vi betalar för?

    21:10|
    Vad betyder egentligen felfritt? Varför behöver forskning ibland tala om för oss sådant vi redan borde ha förstått? Och varför är en bra tränare inte automatiskt en bra ryttare, eller tvärtom? I veckans Hänt i Stallet blir det en salig blandning av tidsfel som plötsligt verkar räknas som felfria rundor, forskning som bekräftar gamla sanningar och den lilla detaljen att en bra tränare faktiskt inte kan rida åt dig.Och på tal om professionell hjälp: vad är det egentligen du betalar för när du går till en fysioterapeut, får ett individuellt program och sedan behandlar instruktionerna som ett förslag från dagens meny? Kanske är problemet inte alltid att vi saknar kunskap. Kanske är problemet att vi har den, men tycker att den är valfri.
  • 54. Aachen: Svenskt fiasko i hoppningen

    16:03|
    Sverige åkte till Aachen med ett tydligt mål: OS-kval till Los Angeles. Men när hoppningen var över hade kvalet hoppat iväg och det svenska resultatet lämnat betydligt fler frågor än svar. Vad hände med laget? Vad hände individuellt? Och hur mycket kan egentligen förklaras med otur när resultatet ser ut som det gör?I det här avsnittet av Hänt i Stallet tittar jag närmare på det svenska hoppfiaskot i Aachen. På resultat, förväntningar, prestationer och på den där lilla detaljen som ibland verkar försvinna när mästerskap analyseras:Man måste faktiskt hoppa felfritt.
  • Succé, charm och ett svenskt fiasko

    02:16|
    Hänt i Stallet är tillbaka och de senaste veckorna har ridsporten bjudit på både succéer, fiaskon och mindre smickrande rykten. Så vad har hänt i Hänt i Stallet de senaste veckorna sedan omstarten? En hel del, faktiskt. Jag har bland annat pratat succé i Aachen, ställt några jobbiga frågor om vad som händer när charm och förtroende möter bristande granskning, och i nästa veckas avsnitt kommer analysen på den svenska hoppningens mindre smickrande facit från VM Aachen.
  • 53. Charmfällan: När man tror på den som borde granskas

    17:05|
    Han är charmig. Övertygande. Kanske till och med precis den person man vill tro på. Men vad händer när berättelserna runt en människa börjar skava? När vittnesmål, dokument och frågor pekar åt ett håll, medan systemet verkar ha svårt att ens bestämma sig för vem som egentligen ska titta på dem? I det här avsnittet handlar det inte om att utse någon till skyldig. Det handlar om gränsen mellan träning och tävling, mellan ansvar och ansvarsflykt och om den kanske farligaste frågan av alla: Vad händer när sanningen kommer fram först efter att alltför många redan har valt att titta åt ett annat håll?
  • 52. Aachen: Succéberättelsen

    14:26|
    Ett världsmästerskap i fälttävlan är över. OS-platser är säkrade, hästar har strukits, bommar har fallit och medaljer har delats ut. Ändå verkar berättelsen om Aachen ha varit skriven långt innan den sista hästen lämnade banan.I veckans Hänt i Stallet tittar jag på det där lilla ordet som används allt oftare inom svensk toppidrott: succé. När blir en kvalplats en framgång? När blir erfarenhet ett argument för att åka? Och när borde vi faktiskt våga säga att något inte var tillräckligt bra?För kanske är det inte resultaten vi behöver höja – utan ribban för vad vi kallar en succé.
  • 🎙️ VM-Bonus - Hoppas att ingen dör...

    07:45|
    Att ha kvalificerat sig är inte nödvändigtvis samma sak som att vara redo.Inför VM i Aachen tittar jag på fälttävlans kvalsystem, på vad en MER faktiskt säger och kanske framför allt på vad den inte säger.För när minimikraven blir målet istället för utgångspunkten, när erfarenhet och resultat på nivån inte riktigt matchar uppgiften och när "vi får åka" verkar väga tyngre än "bör vi åka"...Då tycker jag att det är dags att ställa frågan. För det här handlar inte om att peka ut enskilda ryttare. Det handlar om hästar, säkerhet och om vi verkligen vågar erkänna att man ibland kan vara kvalificerad på papperet, men ändå inte vara redo.
  • En teknisk pudel 🫣

    00:45|
    Om du lyssnat på avsnitt 51 när det precis släpptes upp och tänkte ”men… det här var ju lite konstigt?”, du var inte förvirrad. Låt oss istället skylla på tekniken... 😇 Så lyssna gärna igen för nu ska hela avsnittet faktiskt finnas där! ❤️🎙️
  • 51. När slutade vi drömma om VM? **uppdaterat**

    16:47|
    Vem drömmer om en kvotplats? När började vi prata om mästerskap som kvaltävlingar? Och vad händer med sporten när vägen till nästa mästerskap blir viktigare än det som faktiskt står på spel här och nu?ps, i originalet så ramlade halva avsnittet bort, det är nu uppdaterat och rättat.
  • 50. Vågar du säga det högt?

    12:18|
    När blir en berättigad fråga ett personangrepp? Och när börjar människor välja tystnad framför ärlighet? I det här avsnittet funderar jag över den oskrivna regel som många verkar känna till, men få pratar om, att man måste spela spelet. Gäller det bara ryttare som hoppas på en plats i landslaget? Eller gäller det även tränare, media och alla oss som väljer att granska sporten utifrån? Från ett uppmärksammat mästerskapsresultat till AI-övervakning, kommentarsfält och journalistik handlar det här avsnittet egentligen om en enda sak:Vad händer med en sport när människor börjar väga sina ord av rädsla för konsekvenser? För utan frågor blir det ingen granskning. Och utan granskning blir det heller ingen utveckling.