HakeliusPopova

Vi har sett alla 34 avsnitt av Babylon Berlin, alla sex av nya Slow Horses och alla åtta av nya Gentlemen. Puh! Alla värda att se på olika sätt. Naomi Abramowicz skriver bra i GP om välfärdskriminella som drar nytta av taskiga kontrollsystem. Susanna anar aningslös optimism. Kanske beror det på att svenskarna historiskt kunnat lita på just tillit och på social kontroll. Valfuskundersökningen går vidare, men det är redan uppenbart att Mohamed Ali inte är en lämplig riksdagsledamot. Vilka blir vildar den här mandatperioden? Ali ligger bra till, liksom Birgitta Ohlsson som alltid sätter det samvetsstyrda jaget framför det kompromissande laget. Vad sonderar egentligen Thand Ringqvist om? Det måste vara en statsministerpost för Magdalena Andersson, som tas för given inte bara som ledare för en vänsterregering, utan också för en mittregering. Fredrik Haage har välformulerat ifrågasatt det hela. Och varför ska Center sondera för mitten, när partiet sakpolitiskt står för extremer? Betyder kvinnodominansen i partitopparna och på opinionssidorna något? Johan tror det, men är osäker på vad. Susanna tror att klass är viktigare. Ett upprop mot "marknadshyror" för museerna. Visst vore det kul om det blir Sverigedemokraten Mattias Karlsson som löser det här problemet? Vad får man skratta åt? Allt mindre verkar det som, men hur kommer det sig att sådant som Morran och Tobias och Alexandro Fuentes Bergström tillåts passera? Vi är tacksamma för det, men begriper inte riktigt hur frikorten delas ut. Årets rosa bandet är designat av Owe Gustafson - köp genast.

Vi har varit i Aten och gillar förstås det antika, men även 70-talskänslan. Magda misslyckas och M går som tåget i opinionen. Ett av skälen, säger Johan, är att det finns en dubbel högermajoritet i riksdagen — dels i vanlig bemärkelse, dels i kulturell bemärkelse — men att det ändå ska bildas vänsterregering. Problemet är att de båda högermajoriteterna är svåra att samla, bland annat eftersom skiljelinjerna finns inom en del partier. Men nästan 70 procent av väljarna är faktiskt kulturellt konservativa, snarare än kulturellt radikala. Blir det extraval? J mer tveksam än S, men båda tycker det inte är en så dum idé. Och flera partier mer positiva till det än man kan tro. Valfuskutredningarna går vidare, men Mohamed Ali (v) ska tillträda. Och hur är det egentligen med vänskapskorruptionen när höga tjänstemän tillsätts? Skam för borgerligheten. Vi söker ny chefredaktör till Fokus - någon med attityd, bredd och energi. Johan håller bokprat på NK och Saltsjöbadens bokhandel. SL har tappat bort 38 bussar. Hur gick det till? Susanna har läst Vargarna av A-K Selberg och gillar - intressant och välskrivet. Bibliotekarier som orosanmäler på grund av barns boklån doftar Gulag.

Vi hårdkör politiken: Magda störtar i förtroendeligan. Ulf stiger. Jimmie Åkesson ska göra SD till Sveriges medelpunkt. Centern är tillräckligt rika för att kunna leva i egen verklighet. När AI ljuger är det en "hallucination". Johan har läst ut Livsrum av Frans Wachtmeister och gillar tonträffen. Ann Carson har vi inte läst, men hon verkar ha skarp observationsförmåga och en hel del ironisk humor. Vi plöjer igenom Babylon Berlin inför sista säsongen och det är imponerande, men ibland är det något som inte klaffar. Lite oklart vad. Kanske har det att göra med tysk hysteri, som funnits där länge. Vem minns inte Unge Werthers lidanden? Behöver vi BUT-avdrag, inte bara RUT och ROT, för att få igång barnafödandet? Vad ska i så fall U och T stå för? Amerikanska "krigsministern" blir bara töntigare och töntigare. Nu ska han ha offentliga avrättningar också. Glöm inte bort att prenumerera på Äntligen fredag - Johans dagbok med kommentarer om vad medierna rapporterar 365 dagar om året. gratis på Fokus.se. Lars Anders Johansson skrivit bra om Citysaneringen i Smedjan. Och varför löjlar sig SL och skickar vakter och polis på trubadurer i tunnelbanan? I London skryter tunnelbanan med sina gatumusikanter, som har licens. I New York får vem som helst spela som följer reglerna. Stockholm framstår som en grinig småstad. Får vi stopp på "marknadshyror" för museer med Mattias Karlsson som ordförande i kulturutskottet. Owe Gustafson ger bra intervju i Perfect Guide och Miljöpartiet i England har röstat för att bli antisemiter. Glöm ej hakeliuspopova.com, där böcker t-shirts och annat finns till salu.

På torsdag visas Werner Herzogs Fitzcarraldo på bio Fågel Blå och Gunilla Kindstrand och Johan talar om filmen efteråt. Axess television säger välkomna. Vi summerar bokmässans enda skandal: Holmgången. Klaus Kinski i Fitzcarraldo inspirerade nog Christopher Lloyd i Tillbaka till framtiden. Talmannen lägger tillbaka bollen hos Magdalena Andersson. Bra gjort, även om det skulle ha varit kul att sätta Elisabeth Thand-Ringqvist på pottan. Nu bjuder Centern till "seminarium" i stället. Spel för gallerierna, eller ett första steg på snabb avveckling av röda linjen mot V? Vi får väl se. Men de har haft fyra år på sig att ha seminarier, lite sent att börja nu. Vi kommer att sakna Dan Franck, servitör på Operabaren, som går i pension nu när det ska renoveras. Begripligt men trist. Medelhavsmuseet och Östasiatiska tvingas antagligen stänga på grund av idiotiska hyror. Nu är snart hela Stockholms innerstad exproprierad av riksdag och regering. Kulturvärlden oväntat positiv till privata pengar. Bra. Hur blir det med valfusket? Säpo intresserade sig tidigt, men nu säger kommunen att de inte sett något sådant i Borlänge. Ska Stefan Löfven bli näste utrikesminister? Det ryktas om det. Vi har sett en dokumentär om antikvariatshandlare i New York på Axess Television, Bokhandlarna i New York, och charmades. Stockholm har också bra sådana, till exempel Peter Bodén och Mats Rhenström. Susanna uppfylld av Johan Schücks bok om arkitekten Erik Josephson. Sanningskommissionen om samiska folket handlar inte om att ge och godta ursäkt, utan om att etablera ett maktförhållande. Och tack Kersin Hallert, som är en sund röst om bakelser och anat från basen i Paris.

Vi sänder live från bokmässan och Axess monter, därav allt ljud. Ett under om man inte blir överkörd i Göteborg, trafiken är obegriplig. Men Trädgårdsföreningen är fin. Vi minns när Annette Kullenberg, Lars Gustafsson och de andra levererade skandaler på mässan. Nu verkar alla författare så välkammade och ordentliga. Peter Wennblad skriver bra om det misstänkta valfusket i Järva, men det svenska diskussionen blir genast en meta diskussion: vad får vi tala om, hur får vi tala om det och vem får tala om det. Det är idiotiskt. Vi minns hur Katarina Barrling beskrivit hur svensk offentlighet och politik fungerar, både i boken världens mest protestantiska land och i sin doktorsavhandling. Spel på mässan, men det märks inte. Spelarna trycker för sig själva. Carina Burmans artikel om "Kung Kristina" i Axess utmärkt, liksom Anders Bollings artikel om medvetande i Fokus. I Alaska väljer de fetaste björnen, i Finland brukade de utse "herr Kalaskula". På Avenyn finns en affär med fantastiskt franskt smör. De självkörande taxibilarna har blivit bordeller och nu ska de göras obekväma för att förhindra det. Är det så framsteg för mänskligheten ser ut? Johan läste Frans Wachtmeisters nya "Livsrum" och gick ut på hotellbalkongen - då ropade författaren från gatan. Så är det på mässan. Är svenska språket döende? Henrik Nilsson anar det i Fokus. Men vi glömmer hur sent vi fick ett skriftspråk, som Anders Hansen påpekar i DI. Och intresset för språk är stort, som nyfikenheten på Patrik Hadenius bok "Vasas testamente" visar. Det är lustigt hur vi verkar ha förlorat intresset för regeringsbildningen...

Vi gnäller på lyssnare som gnällt på att vi gnäller för mycket. Det här med åtsittande trikåer på stan, vad betyder det? Det är ett slags påklädd nudism. Talmannen har inte bett oss bilda regering än, men vem vet vad som händer? Kanske Susanna, som noterar att ingen säger Magdalena längre, utan Mgdlena. Susanna tror att Ulf gör comeback. Johan tror på en socialdemokratisk enpartiregering, eller möjligen med MP som andra parti. En fascinerande artikel om sopåtervinning av Lotta Dinkelspiel i Fokus. Varför kan vi inte lämna tillbaka tompavor till systemet längre? Johan gör obetald reklam för butiken Tweed på Odengatan i Stockholm, som varje man som vill piffa till sig för hösten bör besöka. Nu går det att köpa Nidbildens historia på hakeliuspopova.com. Vi blev beskrivna som "kändispar" i Ystad Allehanda, men läsarna protesterar: "Aldrig hört talas om dem". Britter funderar på att ersätta björnskinnsmössorna med nylonskapelser. AI-partiets virtuella Palme inte särskilt övertygande. Gunilla Kindstrand skriver bra om Johan Lundbergs DN-bok i Svenskan. Veckans mest DN-artade nyhet: barnens veckopeng inte inflationsjusterad. Nästa vecka är det bokmässa.

Nu får L plötsligt över fem procent. Mohamsson imponerande, men måste alla partier sitta kvar på livstid? Mikael Gilljam gör bra analys av den kommande krångliga regeringsbildningen. Och nu verkar inte utgången så säker längre, även om Johan tror att ett det blir kraftigt försvagade S som får regeringsbilda. Kanske blir det extraval, på grund av V. DN kampanjar som tokig mot Tidö. Detta apropå den agendasättande journalistik som Johan Lundberg analyserat i sin bok Rikslikaren och den förre chefredaktören Hans Bergström skriver om i Kvartal. Carl-Oskar Bohlin synar journalister och vinner nog på det, för kampanjjournalistiken tröttsam. Hugo Rehnberg kommer fram till att politiker ska vara mellan 4 och sex på utseendeskalan. Politik är inte för fula människor, utan utseendets medelklass. Katarina Barrling och Camilla Thulin borde slå sig ihop och forska om hur politikers utseende speglar samhället. Vänsterpartiet faller inte, trots att det avslöjas mängder av antisemiter och islamister i partiet. Det säger något om vad deras väljare accepterar och tycker om. Ny butik enbart för smör öppnar i Paris! Och vi har fikontsunami på våra träd här i Skåne. Kanske är vi skyldiga Carola en ursäkt, som Josefin de Gregorio skriver i Svenskan. Johan har följt debatten om Tone Schunnessons språk i Ultravåld, som startade med Mikaela Blomqvists artikel i GP. Många intressanta bottnar. vi får se hur Frans Wachtmeisters nya, "Livsrum", tas emot. Strejk i Eiffeltornet efter att hinduer ville slippa kvinnor. Demokratidebatten i SvD värd att läsa, där Åsa Wikforss och Staffan Lindbergs alarmism ställs mot Mikael Perssons och Andrej Kokkonens prövande resonemang. Om ni är trötta på politik kan ni läsa Sara Kristofferssons bok om Laurinska huset "Palatset på Söder" i stället. Och, ja, vi är nog snart hemlösa.

Johans nya bok, Nidbildens historia, har kommit och veckan har varit hektisk, Ett kul jobb med ett resultat som faktiskt verkar intressera och ser ovanligt bra ut, tack vare formgivaren Patric Leo. I september är det månadens bok i Fokus fackboksklubb. Det slutar med dragkamp om citat av Lars Gustafsson, som tillfälligt ger lite dålig stämning i podden, men vi hämtar oss. PJ Anders Linder hade rätt: nu går det historiskt dåligt för sossarna. Johan tror ändå att de får bilda regering från svag position, Susanna inte lika säker. Hon uppskattar dock konstnären Thierry Mortier, som vill rekrytera riksdagsledamöter som lovar att rösta nej till allt. Äntligen har diskussionen om hur hotad demokratin är tagit en intressant vändning tack vare två, eller mer precist tre, statsvetare i SvD. Är det inte konstigt att de som säger sig värna demokrati vill ha en stor koalition som ger samma regering oavsett vad man röstar på? Leif Lewin, statsvetarnestor, hör numera dit. Vore det inte enklare att avskaffa rösträtten? I SvD skriver Ludvig Hertzberg och i GP Mikaela Blomqvist om det bristande språket i Tone Schunnessons roman Ultravåld. Vi fastnar i diskussion om landsändar som blir mytiska i litteraturen. Det brukade vara olika delar av Norrland, nu verkar det vara Skåne. Kanske speglar det en rörelse från S till SD. Östermalmstorg uppgrävt igen. Kan de inte planera något? Vi berättar att vi sålt vår tvåa i Stockholm och vårt ställe i Kapstaden och nu är på väg att sälja vår pärla i Skåne. Vi vet inte var vi ska bo, men någonstans i Stockholmstrakten. Allt är för dyrt och det börjar gå att räkna hem att hyra dyrt istället. Är det fler som tänker så? Knarklegaliseringen går sådär i USA, skriver The Atlantic. Susanna och Johan hamnar som vanligt på olika linjer i den frågan. Avslöjanden av Elisabet Andersson i SvD om korrupta beteenden i Moderna Museets ledning. Vad händer nu med ny chef? Det var bättre på Pontus Hulténs tid, om än inte okurrupt, som Claes Britton brättat bra om. Förresten: köp Nidbildens historia på hakeliuspopova.com.

Vi börjar med tre lyssnarbrev. Veckans löjliga ord: proaktiv, jammad, utevaro. Susanna är inte vaccinskeptiker, inte Johan heller, men det är tidstypiskt att man inte kan reflektera över mässlingen utan att det uppstår misstankar om konspirationskonstigheter. Vi svarar på frågan varför vi inte röstar, lite olika, men ändå. Och detta är, har vi noterat, åter ett "ödesval". Hur många "ödesval" kan man ha i rad, innan de blir vanliga val? Per Molander skriver i DN på temat ödesval och fascismen. Vi tror att det blir val om fyra år igen oavsett hur det går den här gången, så vi ligger inte vakna av oro. Susanna noterar att SoMe-algoritmerna fyller unga killar med politik, mest åt höger. Men vad är hönan och vad är ägget? Johan tror inte Tidö har en chans, men S kommer att få bilda regering utifrån ett historiskt uselt resultat - vinnare som är förlorare. PJ Anders Linder har skrivit om saken i Fokus. Resultatet, med tanke på alla dramatiska saker som antagligen kommer att hända de närmaste fyra åren är antagligen minst en regeringskris. Susanna skriver om att valkampanjerna handlar om pengar och personpåhopp. Och nu dyker anklagelsen upp om att sossarna betalar influencers, samtidigt som S anmäler Ulf Kristersson till KU för i stort sett allt. Leran viner i luften. Erik Hörstadius har skrivit en utmärkt analys om partier i partierna: vi har egentligen runt 25 partier i riksdagen, inte åtta, och resultatet, tror erik, blir en samling mot mitten. Läs i Fokus. Tårtan, den klassiska TV-serien, är tillbaka som soppteater. Carl Johan de Geer har bearbetat manus. Hurra! Vi ger Babylon Berlin en andra chans (hbo eller möjligen SVT). Johan läser Philip Kerrs Bernie Gunther-romaner med viss behållning. Den universella sorgen över Dolly Partons död speglar att hon klokt nog inte lät sig fångas politiskt Och kan den stora uppmärksamheten kring kung Haralds död förebåda en ny storhetstid för nordismen?