Gubben Med Hatten

Gubben Med Hatten #61 – Unghästar i VärmlandDet är sällan energin som är problemet – det är hur du väljer att förstå denI det här avsnittet utgår vi från en helg i Värmland och använder den som en konkret utgångspunkt för att prata om något som återkommer i nästan varje arbete med unghästar, nämligen hur vi som människor tolkar det vi ser och vilka konsekvenser den tolkningen får för det vi faktiskt gör.Det som snabbt blir tydligt i samtalet är att begreppet överskottsenergi används väldigt frekvent, men sällan med någon större precision. När en unghäst reagerar starkt, rör sig mycket eller uttrycker sig tydligt, sker det ofta en direkt kategorisering där beteendet beskrivs som ett problem som behöver dämpas eller kontrolleras. Det som sällan görs i samma stund är en analys av vad det faktiskt är för typ av energi vi ser, och det är där många hamnar fel redan från början.I avsnittet utvecklar vi därför en mer nyanserad förståelse, där det blir avgörande att skilja mellan fysisk energi, mental aktivitet och emotionella reaktioner. Dessa kan på ytan se mycket lika ut, men de uppstår av helt olika orsaker och kräver därför också olika sätt att bemötas. När dessa blandas ihop blir konsekvensen att man försöker lösa något som egentligen inte är det verkliga problemet, vilket i sin tur skapar friktion, missförstånd och i vissa fall en upplevelse av att hästen är “svår” när det i själva verket handlar om att den inte blivit korrekt förstådd.Samtidigt introduceras begreppet dold agenda, vilket belyser hur hästen uppfattar människans intention långt innan någon konkret handling sker. När vi går in i en situation med en tydlig riktning, ett mål eller en förväntan, förändras kvaliteten i kommunikationen direkt, eftersom hästen reagerar på den underliggande energin i mötet snarare än på det vi tror att vi signalerar. Det innebär att kommunikation inte kan reduceras till teknik eller metod, utan måste förstås som ett tillstånd där vår närvaro i sig är en aktiv del av samspelet.Den här förståelsen blir särskilt relevant i den period som beskrivs i avsnittet, där säsongen drar igång och både aktivitetsnivå och stimulans ökar, vilket i sin tur påverkar hästarnas uttryck. Det är en tid då många upplever att hästarna “förändras”, att de blir mer reaktiva eller svårare att hantera, trots att det i många fall snarare handlar om att omgivningen förändras snabbare än vår förmåga att tolka och anpassa oss till det.I det sammanhanget blir det tydligt att beteende aldrig kan förstås isolerat, utan alltid måste sättas i relation till kontext, tidigare erfarenheter och den aktuella situationen. En unghäst reagerar inte utan anledning, utan svarar konsekvent på något i sin upplevelse, och om vi inte ser vad det är kommer vi också att fatta beslut som bygger på en felaktig grund.Avsnittet berör också relation, inte som ett abstrakt begrepp utan som något som visar sig i konkreta förändringar över tid, exempelvis i hur en häst gradvis börjar slappna av i närhet när förutsättningarna blir mer förutsägbara och mindre präglade av krav. Den typen av förändring sker inte genom en specifik teknik, utan genom konsekvens i hur människan är i situationen, vilket i praktiken påverkar hästens upplevelse av trygghet och möjlighet att vara i det som sker.Detta avsnitt handlar därför inte om att presentera metoder, utan om att höja precisionen i hur vi tänker kring det vi ser, eftersom det i slutändan inte är mängden energi som avgör utfallet, utan kvaliteten i den analys som ligger till grund för våra handlingar. När tolkningen blir mer korrekt förenklas också det praktiska arbetet, medan en felaktig tolkning gör att även välvalda metoder riskerar att få motsatt effekt.Det är i den förflyttningen, från att försöka kontrollera hästen till att förstå den, som den verkliga utvecklingen börjar.

Gubben Med Hatten #60 – Mikkel blir dragen genom leranNär verkligheten slår igenom – om ansvar, tolkning och det som inte syns i efterhandI det här avsnittet rör vi oss rakt in i en av de mest obekväma men nödvändiga delarna av att arbeta med hästar:Vad händer när det inte längre är snyggt, kontrollerat eller pedagogiskt förpackat?Utgångspunkten är en konkret situation från Stockholm. Inte en tillrättalagd demonstration, utan en verklig händelse där saker händer snabbt – och där konsekvenserna är direkta.Hästar som: – sparkar mot dig – biter mot dig – går emot – inte svarar på det sätt som förväntasOch mitt i det:En människa som måste hantera det.Inte perfekt.Inte estetiskt.Utan funktionellt.Det här är den del av hästträning som sällan visas.Vi ser ofta resultatet. Vi ser det som fungerar. Vi ser det som passar in i berättelsen om hur det “ska” se ut.Men vi ser sällan processen när det: – blir fysiskt – blir intensivt – och inte går att kontrollera i detaljDet är där verkligheten börjar.I avsnittet analyserar vi vad som faktiskt sker i sådana situationer.Inte på ytan – utan i mekaniken bakom:– Vad är det hästen reagerar på? – Vad kommunicerar människan, medvetet eller omedvetet? – Vad händer med timing, energi och riktning när trycket ökar? – Och varför eskalerar vissa situationer medan andra löser sig?En central insikt är denna:När en häst sparkar, biter eller går emot… är det inte ofta ett “angrepp”.Det är en respons.En konsekvens av hur situationen upplevs. Och om vi inte förstår den upplevelsen, kommer vi att tolka hela situationen fel.Men avsnittet stannar inte där.Vi går vidare in i det som händer efteråt.För när en sådan situation observeras – live eller i efterhand – sker något annat:Den blir tolkad. Och i den tolkningen försvinner ofta det som är avgörande:Sammanhanget. Förloppet. Det som ledde fram till det vi ser.Istället uppstår ett narrativ.En förenklad version av en komplex verklighet.Vi analyserar därför: – hur sådana narrativ skapas – varför människor söker snabba förklaringar – hur ansvar förskjuts när komplexiteten ökar – och varför det är lättare att bedöma än att förståDetta är särskilt relevant i en bransch där mycket kommunikation sker genom korta klipp, bilder och enstaka situationer.För i den miljön blir det som syns – ofta viktigare än det som faktiskt händer.Samtidigt riktas fokus tillbaka dit det hör hemma:Ansvar.Inte som en idé. Utan som praktik.För det är en sak att prata om ansvar när allt är lugnt och kontrollerat.Det är något helt annat när: – det blir fysiskt – det blir intensivt – och det inte ser bra ut utifrånDet är där det avgörs.Vi berör också skillnaden mellan intention och effekt.Det du menar att du gör… är inte nödvändigtvis det hästen upplever.Och det du upplever… är inte nödvändigtvis det som faktiskt sker.Den skillnaden är avgörande.Det här avsnittet är inte en försvarstext. Det är inte heller en anklagelse.Det är en analys av vad som händer när teori möter verklighet – och när verkligheten inte passar in i våra föreställningar.Det är ett avsnitt för dig som vill förstå:– vad som faktiskt sker i svåra situationer – hur du tolkar det du ser – och vad det kräver att arbeta professionellt med hästar i verklighetenInte i teorin. Inte i efterhand.Utan där det händer.För i slutändan är frågan inte:“Hur såg det ut?”Utan:“Vad var det som faktiskt hände – och varför?”Och det är där verklig utveckling börjar.

Gubben Med Hatten #59 – Missuppfattad kommunikation och gulligt fölNär mänskliga tolkningar kolliderar med hästens verkliga språkKommunikation mellan människa och häst beskrivs ofta som något intuitivt, nästan självklart. Vi talar om “känsla”, “tajming” och “kontakt” – men mer sällan om precision, tolkning och systematiska missförstånd.I detta avsnitt analyseras vad som faktiskt sker när kommunikationen inte fungerar som vi tror.Utgångspunkten är enkel: Det är sällan hästen som missförstår människan. Det är människan som feltolkar hästen.En central problematik som tas upp är hur vi som människor tillskriver hästen intentioner som inte finns där. Beteenden tolkas som “gulliga”, “busiga” eller “trotsiga”, när de i själva verket är konsekvenser av stress, osäkerhet eller otydlig kommunikation.Detta blir särskilt tydligt i arbetet med unga hästar och föl.Ett föl som söker närhet, använder sin kropp aktivt eller interagerar intensivt uppfattas ofta som socialt och charmigt. I praktiken kan samma beteenden vara tidiga signaler på bristande gränser, otydlig struktur eller en kommunikation som saknar riktning.Det innebär inte att beteendet är “fel” i sig. Men det innebär att det behöver förstås korrekt.I avsnittet diskuteras därför skillnaden mellan att: – reagera på beteenden – och att förstå vad som ligger bakom demDetta inkluderar hur små detaljer i kroppsspråk, energi och timing påverkar utfallet av varje interaktion.En återkommande princip är att hästen alltid svarar logiskt utifrån sin upplevelse. Om svaret inte är det vi önskar, är det inte ett uttryck för motstånd i första hand – utan ett resultat av hur situationen har presenterats.Detta ställer krav på människan. Inte i form av mer teknik, utan i form av större medvetenhet.Avsnittet berör även hur begreppet “kontakt” ofta missförstås. När en häst är nära, följer eller interagerar tolkas det som samarbete. Men utan tydlig struktur och ömsesidig förståelse riskerar det att bli en ensidig relation där hästen anpassar sig – utan att egentligen förstå. Det leder i längden till inkonsekvens. I vissa situationer fungerar det. I andra uppstår problem. Och det upplevs som att hästen “plötsligt förändras”, när det i själva verket är variationer i kommunikationen som blir synliga.Ett annat fokus i avsnittet är hur vi som människor förstärker beteenden – ofta utan att vara medvetna om det.Timing, eftergift och uppmärksamhet spelar en avgörande roll. Det vi ger energi till, utvecklas.Detta gäller både önskade och oönskade beteenden.Särskilt i arbetet med unga hästar blir detta avgörande, eftersom tidiga erfarenheter skapar referensramar som påverkar framtida inlärning.Sammanfattningsvis handlar avsnittet inte om att ge fler verktyg.Det handlar om att öka precisionen i hur vi: – observerar – tolkar – och agerarFör när kommunikationen blir tydligare… minskar behovet av korrigering. Och det som ofta beskrivs som “problem” visar sig i många fall vara konsekvenser av missförstånd.Detta avsnitt är därför relevant för alla som arbetar med hästar, oavsett nivå.Inte för att det förenklar. Utan för att det förtydligar. Och i den förtydligelsen ligger möjligheten att faktiskt förändra något – på riktigt.

Gubben Med Hatten #58 – Live podd om Happiness hos hästarVad är egentligen en “lycklig häst” – och vågar vi verkligen ta ansvar för svaret?Begreppet “happiness” hos hästar används ofta, men definieras sällan tydligt. I praktiken blandas det ihop med lugn, lydnad eller frånvaro av problem. Det leder till en förenklad och i många fall missvisande bild av hästens faktiska välbefinnande.I det här avsnittet analyserar vi vad “happiness” innebär ur ett beteendevetenskapligt och praktiskt perspektiv.Utgångspunkten är enkel: Hästens upplevelse av sitt liv kan inte reduceras till hur den fungerar för människan.En häst som är lätt att hantera, reagerar lite och inte skapar konflikt betraktas ofta som “snäll” eller “harmonisk”. Det är dock inte ett tillräckligt kriterium för välbefinnande. Samma beteende kan lika gärna vara resultatet av uppgivenhet, låg motivation eller tidigare erfarenheter där hästen har lärt sig att dess beteende saknar effekt.För att förstå hästens välbefinnande behöver vi skilja mellan funktion och upplevelse.I avsnittet arbetar vi med tre centrala komponenter:1. Välbehag (Enjoyment) Detta avser kortsiktiga positiva upplevelser. Exempel är tillgång till foder, social kontakt eller fysisk komfort. Det är en grundläggande del av välbefinnande, men i sig inte tillräcklig.2. Tillfredsställelse (Satisfaction) Här handlar det om möjligheten att använda sina beteenden och sin kapacitet. Hästen behöver få vara aktiv, utforska, interagera och lösa uppgifter. Utan detta minskar motivationen över tid.3. Meningsfullhet (Meaning) Den mest förbisedda komponenten. Det handlar om att hästen upplever sammanhang och förutsägbarhet i det som sker. Att dess beteenden leder till konsekvenser som går att förstå. Det är här inlärning, kommunikation och relation får sin verkliga betydelse.Problemet i många moderna hästhållningar är att dessa tre sällan samverkar. Hästen kan ha tillgång till grundläggande resurser, men sakna stimulans. Eller vara aktiv, men utan tydlig struktur och begriplighet. I båda fallen påverkas välbefinnandet negativt.En central fråga som behandlas i avsnittet är därför:Hur avgör vi om en häst är “lugn” – eller om den har slutat reagera?Detta är inte en semantisk fråga, utan en praktisk. Den påverkar hur vi tolkar beteenden, hur vi tränar och vilka beslut vi fattar i vardagen.Vi diskuterar också människans roll i detta. Inte som observatör, utan som aktiv del av hästens miljö.Träning, hantering och vardagsrutiner är inte neutrala. De formar hästens upplevelse av kontroll, begriplighet och möjlighet att påverka sin situation. Därmed påverkar de direkt hästens välbefinnande.Det innebär också att begrepp som “happiness” inte kan reduceras till en känsla vi tillskriver hästen. Det är ett resultat av konkreta förhållanden och konsekventa erfarenheter över tid.Avsnittet syftar därför inte till att ge enkla svar, utan till att höja precisionen i hur vi tänker kring hästar.För om vi använder begreppet “lycklig häst”, bör vi också kunna definiera vad vi menar – och stå för konsekvenserna av det.

Gubben Med Hatten #57 – Inlärt hoppfullhet istället för medfödd hjälplöshetNär vi slutar acceptera det som känns givet – och börjar träna det som faktiskt går att förändraVad är det egentligen som gör att vissa hästar – och människor – slutar försöka?I det här avsnittet går vi rakt in i en av de mest missförstådda, men avgörande, mekanismerna i både hästträning och personlig utveckling: skillnaden mellan det som upplevs som medfödd hjälplöshet och det som i själva verket är inlärt hopplöshet.För låt oss vara tydliga direkt. Hästar föds inte hopplösa. De föds nyfikna, responsiva och med en naturlig vilja att överleva och förstå sin omvärld. Men genom upprepade upplevelser där deras beteenden inte leder någonstans – där trycket inte släpper, där kommunikationen brister eller där de inte får möjlighet att påverka sin situation – då börjar något förändras.De slutar inte för att de inte vill.De slutar för att de har lärt sig att det inte spelar någon roll. Och där, i det ögonblicket, skapas det vi ofta misstolkar som “problemhästar”, “stängda individer” eller “svåra beteenden”. Men det här avsnittet handlar inte bara om hästen. Det handlar minst lika mycket om oss.Om hur vi människor gång på gång hamnar i samma mönster – i träning, i relationer, i livet – där vi börjar tro att det är så här det är. Att det inte går att förändra. Att vi får nöja oss. Och det är här vi vänder på perspektivet.För om hopplöshet kan läras in… då kan hoppfullhet också tränas upp.Genom små, konsekventa signaler.Genom tydlighet i vår kommunikation.Genom att skapa situationer där både häst och människa faktiskt får känna:“Det jag gör spelar roll.”Vi pratar om nervsystem, om andning som verktyg, om att släppa det som inte längre tjänar oss – och om att börja bygga något nytt istället för att försöka fixa det gamla.Och ja… vi hinner även med en och annan sidospår, lite självironi och en dos verklighet.För det här är inte teori. Det här är praktik. Det här är ansvar. Och det här är där förändring faktiskt börjar.

 Gubben Med Hatten #56 – – Sluta vänta: det du bygger fungerar (och nu börjar det synas)Om varför de flesta ger upp för tidigt – och vad som händer när man faktiskt håller fast vid sina värderingarDet finns en punkt där många ger upp.Inte för att det inte fungerar.Utan för att det ännu inte syns.I det här avsnittet pratar vi om exakt den punkten.Om Stockholmsresan där allt plötsligt började hända. Fullbokade dagar. Förfrågningar som rullar in snabbare än man hinner svara. Och den där känslan av att:“Okej… det här var inte bara en bra idé. Det här fungerar på riktigt.”Men låt oss vara ärliga.Det här är inte ett avsnitt om “plötslig framgång”.Det här är ett avsnitt om allt det som händer innan.Alla de gånger du tvivlar.Alla de gånger du undrar om någon ens lyssnar.Alla de gånger du tänker:“Är det bara jag som tycker att det här är viktigt?”(Spoiler: det är det inte. Men det kan kännas så.)Vi pratar om vad som händer när du håller fast vid dina värderingar – även när det inte är trendigt, inte är bekvämt och definitivt inte är det snabbaste sättet.För sanningen är ganska enkel:De flesta i hästvärlden (och livet generellt) byter riktning för snabbt.De jagar nästa metod, nästa lösning, nästa “grej”.Och samtidigt missar de det som faktiskt bygger något på riktigt:Tid.Konsekvens.Och en jäkla massa tålamod.I avsnittet säger jag:"Alla de frön som vi har sått börjar växa. Och det vi har jobbat så hårt på så länge ger en skörd."Och det är precis det vi pratar om här.Inte hype.Inte quick fixes.Utan det som faktiskt håller.Vi kommer också in på varför det här arbetet egentligen inte handlar om hästar.(jo, jag vet… lite provocerande. Men häng med.)För i slutändan handlar det om människor.Om förståelse.Om ansvar.Och om att våga stå kvar i något – tillräckligt länge för att det ska börja leva.Och ja… det är mindre glamoröst än Instagram ibland vill få det att se ut.Men det fungerar.Det här är ett avsnitt för dig som:– bygger något långsiktigt– ibland tvivlar (helt normalt, du är människa)– och som behöver en liten påminnelse om att du är på rätt vägÄven när det känns som att inget händer.För det gör det.Du ser det bara inte alltid direkt.🎧 Podden finns på Spotify, Apple Podcasts och på hemsidan.Vill du fördjupa dig mer i hästpsykologi, partnerskap och arbetet för en bättre hästvälfärd?Följ gärna arbetet vidare här:Hemsidawww.heartsandhorses.seYouTubehttps://www.youtube.com/@hästpsykologenFacebookhttps://www.facebook.com/thehorsepsychologistInstagram@hh_horseacademyTikTok@thehorsepsychologistFölj kanalerna och prenumerera gärna på nyhetsbrevet via hemsidan om du vill ta del av mer fördjupning kring hästpsykologi, partnerskap och arbetet för en bättre hästvälfärd.