En oväntad historia

De stora häxprocesserna i Sverige ägde rum mellan åren 1668 och 1676. ”Det stora oväsendet” som det kom att kallas, började i Dalarna, där barn berättade om nattliga färder till Blåkulla. Nattetid hade de förts bort av kvinnor som tagit med dem till häxsabbater, där de sett de inbjuda häxorna äta, dricka och ha orgier med Djävulen och hans demoner. Dessa berättelser spred sig sedan likt en epidemi från plats till plats. I Älvdalen, Lillhärdal, Mora, Rättvik och Leksand avrättades 45 kvinnor som anklagats för trolldom och djävulspakter. Under de följande åren spred sig häxhysterin till de angränsande landskapen och till de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön. Vid mitten av 1670-talet nådde häxhysterin Stockholm. När det visade sig att många av de barn som kallats som vittnen farit med osanning fick trolldomsprocesserna ett snabbt slut. Då hade nästan 300 människor blivit halshuggna och brända på bål. Häxerianklagelserna i Sverige hade en stark koppling till kön och den absoluta majoriteten av de anklagade och dömda var kvinnor.I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om de svenska häxprocesserna. Hur kom häxföreställningarna till Sverige? Hur såg anklagelserna ut och vad berättade de misstänka själva under förhören?Trolldomsprocesser förekom en bit in på 1700-talet. Den sista avrättningen av någon som anklagats för trolldom ägde rum 1704 och 1779 försvann trolldomsparagrafen ur den svenska lagen. När den religiösa kulturen började luckras upp fick den svarta magin, Djävulen och demonerna maka på sig till förmån för mer vetenskapliga förklaringar av hur världen fungerade.Bild: Häxprocess i Mora 1670. Tyskt kopparstick. I förgrunden djävlar och häxor. Där ovan förhörskommissionen med en hop klagande kvinnor och barn som avger vittnesmål. En fångknekt driver fram en flock fängslade häxor och trollkarlar. Omkring bålet där de dömda brinner, syns häxor som bortför barn på sopkvastar, bockar och dynggrepar medan demoner i djurskepnad tumlar i luften. Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Dödlig ryktesspridning i trolldomsmålens tid.Klippare: Emanuel Lehtonen

Den gula treskillingen eller ”Gul Tre Skilling Banco” är ett av världens dyraste och mest legendomspunna frimärken. Det hittades 1885 på en gård utanför Västerås av en skolpojke från Stockholm som firade jul hos sin mormor. Han sålde det för sju kronor till en frimärkshandlare i huvudstaden och firade affären med sockerdricka och äppelmunkar.Ett knappt decennium senare såldes samma frimärke för 3000 tyska mark till den fransk-österrikiske greven Philipp von Ferrary – en av världshistoriens största och mest prominenta frimärkssamlare, vars gigantiska frimärkssamling drogs in i storpolitikens virvlar under slutet av första världskriget då den konfiskerades av den franska regeringen.I dagens avsnitt av podden En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i frimärkets förunderliga förflutna. De pratar om hur frimärket en gång i tiden faktiskt utgjorde något nytt och revolutionerande, som i mitten av 1800-talet bidrog till att göra samhället lite mer modernt och demokratiskt. De hinner också beta av världshistoriens allra första frimärken, inklusive diverse förmoderna föregångare.Men framför allt har de fokus på den gula treskillingen: ett feltryckt frimärke, som poststämplades i Stora Kopparberget 1857 och därpå bars genom tidens nycker genom Europas moderna historia – från la belle epoque via 1900-talets trauman till vår egen digitala och allmänt frimärksförnekande nutid.Bild: Gul 3 skilling av Sverige, 1855, ett av världens dyraste frimärken. Ett unikt exempel på ett färgfel. Fotograferad av P.A. Sparre, Wikipedia, Public Domain. Monterad på en bild av Munga Gård, Västmanland, Digitalt Museum, Västmanlands läns museum, Public Domain.LitteraturtipsAnna Larsdotter: ”De första frimärkena i Sverige.” Populär historia, 2006.Robert Mattsson: ”Skilling Banco. Sveriges första frimärken.” Svenska frimärket 150 år/Postryttaren: Postmusei årsbok, 2005.Klippare: Emanuel Lehtonen

Natten till den 5 november greps en man vid namn Guy Fawkes i källarvalven under det brittiska parlamentet. I närheten av Fawkes påträffades stora mängder krut. På frågan vad han gjorde på platsen och vad krutet skulle användas till svarade han att han skulle spränga den protestantiske kungen Jacob I i luften.Den gripne fördes till Towern, till ”det vita tornet” där han utsattes för svår tortyr. Han erkände att han var en del av en större konspiration och för detta dömdes han och hans kumpaner till döden. Avrättningarna ägde rum i januari 1606 men Fawkes föregrep bödelns arbete och kastade sig med huvudet före ner från schavotten och dog. På så vis slapp han att levande bli ”hanged, drawned and quartered”.I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Guy Fawkes och krutkonspirationen. Vem var Guy Fawkes egentligen? Hur blev han katolik och varför misslyckades konspirationen?Under lång tid firades den 5 november varje år i England. Under den så kallade ”Guy Fawkes night” tändes brasor, där bilder eller dockor föreställande Fawkes brändes. Idag används masker föreställande Guy Fawkes ansikte av protestorganisationer av olika slag. Inspiration hämtades från filmen V för Vendetta, som gick upp på biograferna 2005.Bild: Detalj från en samtida gravyr av Krutplottarna. Den holländska konstnären såg eller träffade förmodligen aldrig någon av konspiratörerna, men det har ändå blivit en populär representation. Av Crispijn van de Passe den äldre, Wikipedia, Public Domain.

Mata Hari är en av de mest legendariska spionerna genom tiderna. Huvuddragen i hennes liv är välkända. Hon är dansösen, partylejonet och megastjärnan från la belle epoque, som i slutet av första världskriget avrättades av fransmännen, dömd till döden för spioneri – och för att ha ungefär 50 000 franska soldaters liv på sitt samvete.Samtidigt är Mata Hari svår att sätta fingret på, både vad gäller spionkarriären och hennes mänskliga dimensioner. Hennes liv var fyllt av svåra trauman och konstanta metamorfoser. Till exempel föddes hon i Holland som Margaretha Geertruida Zelle, trots att hon senare blev känd som orientalisk tempeldansös. Artistnamnet ”Mata Hari” hade hon tagit från ett gammalt malaysiskt ord för solen, som dock bokstavligen betydde ”dagens öga”.I dagens avsnitt av En oväntad historia gör historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson ett försök att bli klokare på den ständigt undflyende Mata Hari. Vem var hon egentligen, vad var det som drev henne och varför tog hon språnget från dansös till spion? Som spionmysterium utgör hon en närmast ogenomtränglig gåta, omgiven av skuggor, halvsanningar och oklarheter – och inte så lite gissningar och romantiska spekulationer.Bild omslag: Mata Hari 1910 klädd i en huvudbonad med juveler, Okänd fotograf – skanna från en tidning, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Zimmermanns telegram och första världskrigets kritiska infrastruktur.LitteraturtipsMeilan Solly: ”Revisiting the Myth of Mata Hari: From Sultry Spy to Government Scapegoat” Smithsonian Magazine, 2017.Klippare: Emanuel Lehtonen

När den nyvalde påven Johannes Paulus II besökte det kommunistiska Polen 1979 sattes saker och ting i rörelse som förebådade östblockets och kommunismens kollaps ett decennium senare. Man skulle på goda grunder kunna säga att 1979 var året då religionen på allvar gjorde come-back som storpolitisk kraft.1979 var ett minst sagt dramatiskt år. Sovjetunionen invaderade Afghanistan och det kalla kriget tog fart på nytt. En grupp heliga krigare vid namn Mujaheddin bildades som i islams namn var beredda att försvara landet mot de sovjetiska angriparna. I Iran fördrevs shahen Mohammed Reza Pahlavi av den muslimske ledaren Ayatollah Khomeini och landet förvandlades till en islamistisk republik.Men 1979 handlade inte bara om religionens återkomst. I Storbritannien valdes Margaret Thatcher till premiärminister och med henne inleddes den nyliberala politik som kom att svepa som en flodvåg över västvärlden under flera decennier. I Kina påbörjade Deng Xiaoping en modernisering av landets ekonomiska system som gjort Kina till en av världens ledande ekonomier idag. I många avseenden lever vi fortfarande i skuggan av 1979.I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det händelserika året 1979. Vilka var de stora händelserna under detta år? Vad fick de för konsekvenser och vad minns programledarna själva av detta dramatiska år?Bild: Johannes Paulus II första besök i Polen som påve i juni 1979. Wikipedia. Public Domain.

Brevduvan är en av våra äldsta följeslagare – och användandet av brevduvepost för kommunikation över långa avstånd är en urgammal företeelse. Vi kan se spår av detta i den bibliska berättelsen om Noas ark, där gubben Noa släpper i väg en duva för att undersöka om syndafloden har dragit sig tillbaka. Duvan återvänder med en olivkvist i näbben, varpå Noa inser att jorden åter blivit beboelig.Det finns belägg för att brevduvor användes till fjärrkommunikation i såväl det forntida Egypten som Kina under Handynastin. Julius Caesar hade med sig brevduvor under fälttåget i Gallien och upprättade ett nätverk av strategiskt utplacerade duvslag för att hålla kontakt med sina olika arméenheter. Enligt den romerska naturhistorikern Plinius den äldre var brevduveuppfödning dessutom en hobby för de rika. Eliten i Rom spenderade hundratals silvermynt på de starkaste exemplaren med de förnämaste stamtavlorna, för att inte tala om vad de betalade för de tornliknande duvslag som prydde taken på palats och villor.Samtidigt är brevduveposten en märkvärdigt modern företeelse. Efter fransk-tyska kriget 1870–1871 – då brevduvorna bevisade sitt strategiska värde under belägringen av Paris – sköt duvslagen upp som svampar ur jorden över hela Europa. Sverige fick sitt första militära brevduvepostväsen 1886 och under bägge världskrigen fungerade brevduvan som en integrerad del av de krigförande stormakternas kritiska infrastruktur.I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i brevduvans heroiska historia. De lyfter fram obesjungna hjältar som Mercury och den okuvliga Cher Ami, men riktar också blicken mot framtiden och frågar sig om brevduveposten står inför en comeback som analog reservplan i situationer där de digitala systemen felar.Bild: En buss av B-typ från London byggd om till ett duvloft för användning i norra Frankrike och Belgien under första världskriget, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Den optiska telegrafen – 1700-talets IT-revolution.LitteraturtipsJacob Vrist Nielsen. ”Når højteknologien fejler. Brevduven som kritisk infrastruktur under krise og krig i Danmark, 1880–1918” Temp: Tidsskrift for historie, 2019.K G Rundgren: ”Brevduvan. En kulturhistorisk studie.” Postryttaren: Postmusei årsbok, 1991.Klippare: Emanuel Lehtonen