Emrik & Morgan - Gubbskrevet

I veckans avsnitt av Gubbskrevet tar Emrik och Morgan ett rejält grepp om livets ände. Döden ligger som en mörk filt över samtalet när tankarna vandrar kring vänners och familjs bortgång, rädslor, minnen och det där man aldrig riktigt säger högt.Som om det inte vore nog avslöjas också hur att resa tillsammans plockar fram människans absolut sämsta sidor, och hur Morgans chef lyckats uppfinna världens sämsta måltid – allt i effektivitetens namn.Det snackas pensionssparande (eller bristen på det), mentaliteten leva nu, dö sen, och om det ens är lönt att planera för framtiden.

Morgan och Emrik har tagit sitt pick och pack och hamnat på nån sorts bögsemester i Spanien. Hemma är det snökaos och elände, men här nere är det toppenväder och lite allmänt gnäll i solen.Det pratas om hur man egentligen sjunger bra (om man nu gör det), och om Håkan kör med felinställd autotune på scen för att det ska låta fel. Hur är det att ha en kompis som är 15 år yngre – och vad ska man ens ha det till?Varför i hela friden har man ost i kaffet? Morgan har börjat äta mer kött, Emrik försöker komma igång överhuvudtaget.Som vanligt: lösa tankar, starka åsikter, inga svar – men kaffe finns det.

Emrik snackar denna vecka med artisten Papa Dee. Ett öppet och varmt samtal som rör sig fritt mellan personliga erfarenheter, karriären och svensk musikhistoria. Samtalet glider också in på 80- och 90-talets musikbransch, där Papa Dee delar med sig av minnen kring Titiyo och hennes dåvarande pojkvän, och hur en lovande USA-deal till slut slarvades bort – ett exempel på hur nära det ibland var att svenska artister slog igenom internationellt på riktigt.Det blir ett nostalgiskt snack om gamla minnen, om tiden innan genombrottet och om viljan att lyckas. Början på sin karriären, om resan mot drömmen och de legendariska båtturerna till London. Hur allt till slut föll på plats, men också om slumpen, tajmingen och de val som formar ett helt liv inom musiken.

Nu har man ett nytt år framför sig igen och samma gamla funderingar i bakhuvudet. Välkomna till Gubbskrevet, där vi inte lovar några nyårslöften, men däremot ett försök att summera, skratta och kanske förstå lite mer än förra året.Vi skålar inte i champagne som folk, utan i äppelcider. Bubbligt, snällt och helt i linje med vår nuvarande puls. Skål för ett nytt år, Emrik. Skål, Morgan. Må det bli minst lika märkligt som det förra.Minnesluckor dyker upp, som de alltid gör den här tiden på året. Galna nyårskvällar från förr: Julskinka i taket av oklar anledning, artefakter som försvunnit och aldrig återfunnits. Det var stökigt, högljutt och helt utan tanke på morgondagen. Och ändå saknar man det lite.Vi blickar tillbaka på året som gått. Det har funnits mycket som varit bra – skratt, små segrar, stunder av lugn som man faktiskt lärt sig uppskatta. Men också det tunga som inte blev som det var tänkt. Och kanske är det just där nyår egentligen landar – Att vara tacksam, men också ärlig.Så vi lämnar det gamla året bakom oss. Inte perfekt, inte komplett, men vårt. Och går in i det nya med äppelcider i glasen, lite stelare leder och fortfarande nyfikna på vad som väntar.Gott nytt år från Gubbskrevet. Skål. 🍎🥂

I årets mest gubbiga julavsnitt pratar Emrik och Morgan om sina något skakiga erfarenheter av att fira jul – särskilt ensam (spoiler: inte toppen). Det bjuds på både glada och mindre glada julminnen, som när mamma dammsuger för att dölja vad som egentligen pågår i huset mitt i natten…Duon mumsar i sig marsipanbröd, minns kalvsylta i samband med en matätartävling och delar med sig av sina absoluta favoriter bland julgodiset. Ett varmt, stökigt och ärligt julfirande i Gubbskrevet.

Morgan har – hör och häpna – slutat snusa. Tvärt. Emrik har däremot blivit ordentligt gubbsur och dessutom spelat på pensionärernas träffpunkt. Finns det skam i det, eller är det bara nästa naturliga steg? Det gnälls om parkering, högerregeln reds ut med pekpinne och Emrik tar på sig rollen som trafiklärare för gubbar, samtidigt som humöret fortsätter att dala. Morgan ärr spänd inför flytten och en ny toalett introduceras, den är för liten, och Emrik vägrar bajsa där. 

Varför drömmer Emrik om Håkan Hellström?Och vad är det för märklig huvudklang Morgan sjunger med – facett, falsett eller bara förvirring?Vi reder också ut det senaste fenomenet: looksmaxing i 60-årsåldern. Är det en trend, en livskris eller bara ett nytt sätt att rättfärdiga en dyr fuktkräm?Dessutom:Morgan ställde sig i bostadskö två år innan skilsmässan – ett genidrag eller ett varningstecken man egentligen borde ringa en psykolog om?Vi snackar också om Björn Olsson – gitarrgeniet, ljudkonstnären och Håkans egen musa.Det blir många frågor, några svar, lite snusk, och givetvis:gubbskrevssnack med skratt – precis som ni vill ha det.

I detta avsnitt öppnar Emrik upp sig och berättar sin droghistoria. Från totalt kaos till ett hyfsat normalt liv. Morgan delar också med sig av sin sjuka psykos som slutade med polisingripande. Emrik orkar inte åka till Turkiet och fixa ny lejonman, då han inser att naturen hade tryckt på “delete”. Även smått skadeglada betraktelser kring Alex & Sigges misslyckande, och fenomenet AI-musik. Allt detta, i ett enda avsnitt som luktar lika delar droger, bränt hår och gubbskrev.