Emrik & Morgan - Gubbskrevet

Emrik sover fullt påklädd under extra täcken, och vaknar som en pensionär tidigt på morgonen. Morgan peakar på kvällen och analyserar actionfilm. Nya skidresor planeras. Det snackas om “bögfilmen” med Skarsgård, gammalt groll på jobbet och Sean Penn som fortfarande röker cigg som en rebell från förr. Svensk film och AI i musik. Vad fan ska man egentligen tycka om att datorer börjar göra låtar? Ett steg i rätt riktning eller fel utvecklingen? Och, vad bör man betala för att få se ”morgonrutinen” på Only-Fans?

I veckans avsnitt famlar Emrik & Morgan fritt i det kreativa kaoset.Vad ska nya bandet egentligen heta – och är det rimligt att Morgan byter namn till Bee-Man? Det läses dikter. Det sågas texter.Strömstedt kör på en fågel och begraver den. Glenmark dyker upp med blommor i håret. Mauro ropar på Sara.Grabbarna dissekerar mesiga textrader och Emrik verkar sjunga på rikemans-göteborgska,Och någonstans mellan fågelbegravning och överklassfunk hittar de tillbaka till svänget.

Emrik berättar hela historien om sitt band Stonefunkers som han grundade redan på 80-talet – från uppkomsten och alla turer längs vägen till floppar, hits, brända broar och kaoset i Cannes. Samtidigt kliver Morgan in i rollen som popjournalist och ställer djuplodande frågor om gruppen.

I veckans avsnitt av Gubbskrevet tar Emrik och Morgan ett rejält grepp om livets ände. Döden ligger som en mörk filt över samtalet när tankarna vandrar kring vänners och familjs bortgång, rädslor, minnen och det där man aldrig riktigt säger högt.Som om det inte vore nog avslöjas också hur att resa tillsammans plockar fram människans absolut sämsta sidor, och hur Morgans chef lyckats uppfinna världens sämsta måltid – allt i effektivitetens namn.Det snackas pensionssparande (eller bristen på det), mentaliteten leva nu, dö sen, och om det ens är lönt att planera för framtiden.

Morgan och Emrik har tagit sitt pick och pack och hamnat på nån sorts bögsemester i Spanien. Hemma är det snökaos och elände, men här nere är det toppenväder och lite allmänt gnäll i solen.Det pratas om hur man egentligen sjunger bra (om man nu gör det), och om Håkan kör med felinställd autotune på scen för att det ska låta fel. Hur är det att ha en kompis som är 15 år yngre – och vad ska man ens ha det till?Varför i hela friden har man ost i kaffet? Morgan har börjat äta mer kött, Emrik försöker komma igång överhuvudtaget.Som vanligt: lösa tankar, starka åsikter, inga svar – men kaffe finns det.

Emrik snackar denna vecka med artisten Papa Dee. Ett öppet och varmt samtal som rör sig fritt mellan personliga erfarenheter, karriären och svensk musikhistoria. Samtalet glider också in på 80- och 90-talets musikbransch, där Papa Dee delar med sig av minnen kring Titiyo och hennes dåvarande pojkvän, och hur en lovande USA-deal till slut slarvades bort – ett exempel på hur nära det ibland var att svenska artister slog igenom internationellt på riktigt.Det blir ett nostalgiskt snack om gamla minnen, om tiden innan genombrottet och om viljan att lyckas. Början på sin karriären, om resan mot drömmen och de legendariska båtturerna till London. Hur allt till slut föll på plats, men också om slumpen, tajmingen och de val som formar ett helt liv inom musiken.

Nu har man ett nytt år framför sig igen och samma gamla funderingar i bakhuvudet. Välkomna till Gubbskrevet, där vi inte lovar några nyårslöften, men däremot ett försök att summera, skratta och kanske förstå lite mer än förra året.Vi skålar inte i champagne som folk, utan i äppelcider. Bubbligt, snällt och helt i linje med vår nuvarande puls. Skål för ett nytt år, Emrik. Skål, Morgan. Må det bli minst lika märkligt som det förra.Minnesluckor dyker upp, som de alltid gör den här tiden på året. Galna nyårskvällar från förr: Julskinka i taket av oklar anledning, artefakter som försvunnit och aldrig återfunnits. Det var stökigt, högljutt och helt utan tanke på morgondagen. Och ändå saknar man det lite.Vi blickar tillbaka på året som gått. Det har funnits mycket som varit bra – skratt, små segrar, stunder av lugn som man faktiskt lärt sig uppskatta. Men också det tunga som inte blev som det var tänkt. Och kanske är det just där nyår egentligen landar – Att vara tacksam, men också ärlig.Så vi lämnar det gamla året bakom oss. Inte perfekt, inte komplett, men vårt. Och går in i det nya med äppelcider i glasen, lite stelare leder och fortfarande nyfikna på vad som väntar.Gott nytt år från Gubbskrevet. Skål. 🍎🥂

I årets mest gubbiga julavsnitt pratar Emrik och Morgan om sina något skakiga erfarenheter av att fira jul – särskilt ensam (spoiler: inte toppen). Det bjuds på både glada och mindre glada julminnen, som när mamma dammsuger för att dölja vad som egentligen pågår i huset mitt i natten…Duon mumsar i sig marsipanbröd, minns kalvsylta i samband med en matätartävling och delar med sig av sina absoluta favoriter bland julgodiset. Ett varmt, stökigt och ärligt julfirande i Gubbskrevet.