Björn & Navid

Med anledning av Björns bortgång sänder vi det senaste avsnittet av Björn & Navid igen.Segla de stjärnprydda himlarna mjukt på ditt isflak älskade pingvin. Tack & förlåt för allt trams och allvar vi guppat i tillsammans. Du levde ditt liv med ditt säregna flax och vinkade hej då som ingen annan. Nu får kroppen vila bland de mästerliga kejsarpingvinerna i rymdens inverterade Arktis. Vi gråter och dansar till din ära.Men Natthiko kan aldrig dö. Vi trallar vidare på dina gyllene visor så länge vi finns.Tack och förlåt för allt älskade bror. ❤️

Allt börjar en solig förmiddag i hotell-sviten under Bruce Springsteens. Medans Röde Pengu låtsas vara Göteb-Osho, spekulerar Svarte Pengu kring likheterna mellan meditation och en kaffestinn Arne Hegerfors. Det är lättare att förstå varför Navid är glad, än vad Björn menar med ”Jag kan ha fel”. En poddpingvin har en våldsam mardröm med lyckligt slut där både Kjell Enhager och Hulken spelar viktiga roller, en annan är överväldigad av munkar i videoklipp och i ekor. Trots ihärdiga försök misslyckas våra isflaks-hjältar gång på gång med att vara ytliga. Bland frågorna som slutligen får sitt svar återfinns;Varför är Kenneth och Thomas så bittra att dom tänker tala ut hos Alexander Pärleros?Vad händer när Navid inte får tycka något om något i 72 timmar?Kan man ha både små och stora orcher med i samma film?Hur är det att podda med amerikaner?Funkar det att säga till något inuti oss själva att försvinna?Varför heter Sebbe Sebbe och hur kom han hem till Röde Pengu? Avsnittet är det första någonsin som publiceras helt oklippt. Dom tankefulla tystnaderna, hummandet och gapskratten ingår utan extra kostnad. Avsnittet är inte sponsrat av någon, varken hotellkedjor eller kombucha-producenter. Som på alla riktigt bra fester, vill ingen gå hem till sitt när det är slut. Det kan vara det sista avsnittet någonsin. Men osvuret är bäst. Allt vi vet är att just idag guppar isflaket vidare, med två pratsamma pingviner ombord. Som vanligt finns det såklart en plats vikt för just dig på flaket. Bubblet ligger på is, krill-chips-skålen är fylld till bredden, och tre överaktiva isbjörnar i puberteten har byggt ett magnifikt lyssnar-högsäte i snö, is och blåstång till dig. Så spetsa öronen, luta dig tillbaka i fåtöljen, och låt sydpolens mest talföra tvåfotingar hålla dig sällskap i den långa, kalla och klara antarktiska natten.

Idag tar pingvinpodden slut. Med flaggan i topp.

Dagens samtal handlar om Mänskligt Lidande. Om varför det är svårt att tala om det som gör ont. Om skillnaden mellan smärta och lidande. Om skillnaden mellan vad som hänt, och hur vi tolkar det. Om vikten av att uppmärksamma det vaga, och att botten i andra är botten också i mig. Om rädslan att gå sönder, om det outtrycktas skadlighet och om tårarna vi fäller som inte är för oss själva. Men också om pråliga munkpappor, det inre blötdjurets gåvor, en judisk roast, en persisk skyddsrums-komiker, en insikt på Möllevångstorget, Nils Landgrens mest vemodiga låt, engelska luffares frukost-vanor, iranska kvinnliga stalkers, gråtmildhet, ensam-mys, troll och om att tvingas ta emot livets dampiga maracas mitt i ansiktet. Med andra ord, en helt vanlig dag på Antarktis mest pratglada isflak. Man tror det skall vara så mörkt, och så är det så ljust.

Idag är Röde Pengu rädd att göra Svarte Pengu besviken. Svarte Pengu kontrar med att undra om vi behöver återupprätta besvikelsens rättmätiga plats i våra liv. Därefter bestäms att dagens huvudämne är Framtid. Fast som vanligt färdas isflaket minst lika länge utanför huvudämnet. Med minnesvärda stopp längs vägen för att begrunda hur man flyttstädar sitt hjärta, hur man rituellt tvättar sitt gamla pojkrum med såpa och ballonger, vad bugandet betytt för Röde Pengu, om man skall gå framlänges eller baklänges in i framtiden, och om nackdelarna med att leva sitt liv som en amerikan på semester. Veckans mest otippade uttryck är: ”Dom aggressiva förväntningarnas kyrkogård”, och veckans två nyord är ”förstor” och ”sistor”.Poddpingvinerna grunnar även på vad en ficktjuv lägger märke till när hen möter ett helgon, hur konstruktiv Röde Pengus stolthet är, och hur det känns att vara inuti ett framtida barndomsminne.Dom hinner även med att hylla en vacker sida av mänskligt inre liv, innan det bränner till på riktigt den sista kvarten. Då får man väldigt mycket snörvel-ljud för pengarna. Avslutningsvis gör Kenneth och Thomas ett mycket kort och mycket missnöjt gästspel. Vilket gläder poddpingvinerna alldeles omåttligt. Så hissa pingvinflaggan, gör Estrella-rycket på en påse rökt krill, häll upp en kopp rykande varmt blåstångs-te, och kom till ro på isflaket. Det har blivit dags för podd-safari igen. 

Idag handlar det om Kontrollbehov. Samtidigt är det semester på isflaket när avsnittet publiceras. Poddpingvinerna är så upptagna med sommarlektyr, hängmattor, paraplydrinkar och att se bra ut i badbyxor, att dom fullständigt glömt att lyssna på avsnittet i förväg och skriva en text. Så då är det bara att släppa sitt kontrollbehov.

Detta avsnittet var det första poddpingvinerna spelade in efter ett tre-månaders uppehåll. Lite otippat börjar det med flera hundra London i Amazonas djungler för många hundra år sedan. Fortsätter med faran i att missa avfarten till själens portal och istället behöva vända i Borås. Därefter blir det ännu mera osnitslat. Provpratet pendlar från mysmurrig inredning till andligt rörmokeri, från vargens betydelse för Vilnius till outlevd faderskärlek, från att släppa den inre handbromsen till att bli sågad jämns med fotknölarna, från bekräftelse till intuition, från konsult-FOMO till ett AA-möte på Söder och från en date i inte helt fräscha kläder till ”ett större vi” som synonym för Gud, och från att vara ett hav av lyssnande till att inte ha alla undulaterna hemma i buren.  Med andra ord, en helt vanlig dag på isflaket. Innerligt välkommen tillbaka!

Dagens avsnitt är det sista på ett tag. Isflaket behöver en paus på tre månader. Andra åtaganden och ett återhämtningsbehov gör att nästa avsnitt släpps lagom till det är dags att stämma upp i ”Den blomstertid nu kommer”. Tack för din förståelse, och ditt tålamod!Poddpingvinerna börjar som vanligt med en incheckning. För ovanlighetens skull spelar dom in den idag, och låter den bli en del av avsnittet. Incheckningen har ett allvar, som dom sedan tar med sig in i resten av avsnittet. Idag handlar samtalet om 50 nyanser av Meningslöshet. Poddpingvinernas första insikt är att dom hellre är sura, ilskna och ledsna tillsammans än var och en för sig. Dom slänger sig med ord som nihilism och fetdissar en norsk tandläkare. Röde Pengu inspireras av att han inte har någon tenta framför sig. Svarte Pengu inspireras av att livet inte kommer med en instruktionsbok, bara en väldigt massa Lego. Avsnittets svåraste ord är nihilism. Avsnittets vackraste ord är förhandenvarande. Avsnittets konstigaste fråga är: ”Vad är melodin till popcornet?”. Avsnittets mest oförklarliga gäst är Christer Sjögren. Avsnittets mest elaborerade liknelse har med påskpynt att göra. Avsnittets mest otippade ögonblick kommer när Röde Pengu censurerar Svarte Pengu. Avsnittets signaturmelodi är såklart ”En sländas andetag” med Bo Kaspers Orkester. Så välkommen ombord! Ångvisslan tutar för avfart, det ligger en renfäll på sätet reserverat för just dig, och bredvid står en väldigt stor kopp full av rykande varm choklad och ett litet isberg av vispgrädde. Luta dig tillbaka, lägg upp fötterna på fotstolen framför poddbrasan, och låt poddpingvinerna ta med dig på isflakets sista vinterfärd. Tack för att du vill vara med. Och sköt om dig och de dina, så ses vi igen när Sverige står i blom!