Between The Lines med Denice Donborn

Att ta risker i livet innebär att allt kan gå förlorat. Det finns ingen säkerhet här, ingen garanti. Vi skriver under ett tyst avtal; oavsett vad som sker (eller inte sker) kommer det lösa sig. Jag kommer alltid klara mig oavsett. För vad händer om vi blundar för det här avtal? och lägger vår lycka, vårt välmående i personen, i projektet eller företaget? Jo, vi lever i en konstant rädsla av att förlora.

Låt oss prata om våra speglar. Låt oss prata om rädsla. Likt alla djurarter är vi homosapien programerande för rädsla och när vår reptilhjärna uppfattar ett hot har vi fyra överlevnadsinstinkter: vi kan fly, frysa, kämpa eller den mindre omtalade, vi blir överdrivet tillmötesgående, vi är en people pleaser. Dessa beteenden är till för att hålla oss trygga och utom fara, en del i hjärnan som inte har kommit längre i sin utveckling sedan vi bodde i grottor och lagade mat över elden. Denna del styr människan grundläggande överlevnadsbehov som vilket djur som helst.

Men någonstans längs vägen hade min kreativitet blivit kidnappad; jag blev förförd av mina egna visioner om vart min konst en dag skulle ta mig, ge mig. Var det här jag hade gått vilse? Tappat fotfästet? Gått in på fel stig?

Likt fostret i magen på mamman som sakta gör sig redo för den dramatiska födseln, likt sker vår förvandling, vårt transformation in i mer kraft, in i drömmarna våra hjärta vakar över. Transformation kan ta tid, något som i vår fartfyllda värld är heligt helt i sig själv. Processen är helig, skapandet av det nya. Tiden i magen.

Jag kämpar inte emot den här morgonen för jag minns att det bara är ord. Jag påminner mig själv om att vi alla är författare; vissa dagar skriver vi en komedi, andra en tragedi. Oavsett så tappar berättelsen sin intensitet, jag dras inte med på sammasätt för jag vet att det bara är en påhittad berättelse och jag finner ett accepterande i tragedin som strömmar igenom mitt huvud.

Undrar du hur det kommer sig att vissa personer kan ta livet så lätt? Hur vissa naturligt kan vara så positiva och ser möjligheter? Dom ser livet genom Hjältens perspektiv. Det sker en stor förändring och medan du snurras runt i en torktumlare - utan att veta vad som är fram eller bak - rör det knappt någon annan i ryggen. Låt mig berätta något som kanske kommer som en nyhet. Dom som ser möjligheter även när hela korthuset faller samman framför ögonen på dom kom inte hit av en slump. Dom föddes inte bekymmerslösa.

Många av oss spelar detta spel om makt. Vare sig vi är medvetna om det eller inte; vi vill va i toppen; den bästa, den mest effektiva, den mest framgångsrika, smarta, älskade, givmilda, vackra, omtänksamma. Vad som står på spel för dig och mig kanske ser olika ut, men den underliggande strömmen som håller båda våra spel vid liv genomsyras av samma energi: vi alla spelar om vem som har det och vem som inte har det, hur vi kan få mer av det och hur vi inte förlorar det när vi väl har det.

Jag har burit på en dröm så länge jag kan minnas. En dröm, en längtan som gick över till en mardröm. Den hängde över mig och påminde mig om just det: att den fortfarande bara var i drömstadiet. Har du en dröm? En dröm som har blivit en mardröm precis som min, den konstanta påminnelse om dess frånvaro?