Barn & Förälder

I dagens soloavsnitt utforskar Hilda hur anknytning och separation kan hjälpa oss att förstå barns beteendeproblem och utmaningar. Med utgångspunkt i Bowlbys och Neufelds förståelse av separation som anknytningens andra sida undersöker hon hur barnets relationer kan ge oss ledtrådar till var barnet upplever avstånd, osäkerhet eller förlust av närhet.Hilda talar om alarm, frustration och sökande som arketypiska svar när närheten hotas, och om hur dessa kan ta sig uttryck i beteenden som oroar eller förbryllar oss. Genom att uppmärksamma hur barnet är anknutet – och till vem – kan vi börja förstå vad beteendet kan handla om och vilken relation barnet försöker återfinna eller göra mer tillgänglig.Vi utforskar också sex sätt att uppleva närhet: genom sinnena, likhet, tillhörighet, betydelse, kärlek och att vara känd. De ger oss olika ingångar till att förstå var ett barn kan uppleva separation: i den fysiska närheten, i känslan av att höra till, i upplevelsen av att vara betydelsefull eller älskad, eller i känslan av att inte bli förstådd. Genom att undersöka dessa möjliga avstånd kan vi få syn på vad barnets beteende försöker uttrycka och hur vi kan hjälpa barnet att återfinna närhet i relationen.

Hur stöttar vi ett barn som verkar sakna motivation, nyfikenhet och initiativförmåga? I det här avsnittet utgår vi från en förälders fråga om sin elvaåring och utforskar vad som ligger bakom det vi brukar kalla inre driv, med utgångspunkt i anknytningens betydelse för barns utveckling.Vi pratar om emergence – den utvecklingskraft som växer fram när barnets anknytningsbehov blir tillgodosedda och det finns utrymme för utforskande, nyfikenhet och eget initiativ. Vad behöver vara på plats för att den här kraften ska kunna växa fram, och vilken betydelse har barnets möjlighet att komma i kontakt med längtan, saknad och besvikelse?Vi diskuterar också hur våra föreställningar om motivation och självständighet kan påverka relationen till barnet, hur vi riskerar att förbise genuina intressen när de inte motsvarar våra förväntningar och varför musiklyssnande, läsning och andra till synes repetitiva aktiviteter kan rymma mer utvecklingspotential än vi först ser.Avsnittet handlar i grunden om att förstå barnets utveckling utifrån dess relationella sammanhang och om den kanske svåraste frågan av alla: hur kan vi möta och älska ett barn precis som det är, samtidigt som vi skapar förutsättningar för att dess egen utvecklingskraft ska få växa?

Varför smygäter barn? Vad kan ligga bakom när ett barn börjar gömma sig för att äta godis, kex, bröd eller annan mat, och hur kan vi som föräldrar bemöta det utan att skapa skam eller göra maten till något förbjudet?I det här avsnittet utforskar vi barns ätande ur ett anknytningsperspektiv och undersöker vad mat kan fylla för funktion när ett barn söker något mer än fysisk mättnad. Vi pratar om känslomässiga behov, tillhörighet och gemenskap, men också om den vuxnes ansvar för att skapa trygga ramar kring maten. Hur bemöter vi barnets berättande? Hur undviker vi att hamna i kontroll och konflikter? Och vilken betydelse har vår egen relation till mat för hur vi möter barnets beteende?Vi reflekterar över hur vi kan skapa en matkultur där måltiden får handla om samvaro, omsorg och glädje, och där barn kan utveckla en trygg relation till mat utan att behöva bära ansvaret för de vuxnas oro.

I dagens avsnitt svarar vi på en fråga från en förälder vars barn på omkring ett år vaknar flera gånger per natt för att amma. När hon försöker begränsa nattamningen reagerar barnet med långvarig gråt och stor förtvivlan, trots att hon finns nära och erbjuder tröst. Samtidigt påverkar de upprepade uppvaken hennes sömn och möjligheten att orka med vardagen och arbetet.Vi pratar om amningens många funktioner och om hur amningen med tiden kan bli ett invant sätt att möta barnets olika behov och känslor. Vi utforskar också hur amningen ibland kan komma att ersätta andra processer som barnet behöver få gå igenom, och hur vi som föräldrar kan använda amningen för att lindra vår egen oro när barnet blir ledset.Med utgångspunkt i ett relationellt och emotionellt perspektiv diskuterar vi hur vi kan förstå barnets starka reaktion när något välbekant förändras, varför barnets förtvivlan kan vara svår att möta och hur vi kan närma oss en förändring som tar hänsyn till både barnets behov av trygghet och förälderns egna gränser och behov av sömn.

När barn blir rädda för mörkret, mardrömmar, att vara ensamma eller för sådant som tidigare inte verkade skrämmande är det lätt att tänka att de behöver hjälp att övervinna sina rädslor. Men tänk om vi behöver förstå det som händer på ett annat sätt?I det här avsnittet pratar vi om alarm – och om varför barns oro, mardrömmar, kontrollbehov och olika rädslor ibland kan vara uttryck för något som ligger under själva rädslan. Vad händer när barnets alarmsystem är aktiverat av separation och otrygghet, och varför kan våra försök att få barnet att konfrontera det skrämmande ibland göra situationen svårare?Vi pratar om vad det innebär att minska separation och skapa trygghet, om varför förälderns ledarskap blir särskilt viktigt när barnet är rädd och om hur gråt, lek och andra känsloutlopp kan hjälpa barnet att bearbeta det som blivit för mycket. Vi kommer också in på skillnaden mellan att möta ett barns rädsla och att låta rädslan bestämma hur hela familjens liv ska se ut.Ett avsnitt om alarm, anknytning och rädsla – och om hur vi kan hjälpa barn genom det som skrämmer dem utan att göra själva rädslan till problemet.

Vad händer med barn när det finns en spänning mellan de vuxna som omger dem? I det här avsnittet pratar vi om den vuxna dynamiken i familjen och om hur mycket av det som påverkar ett barn faktiskt kan handla om relationen mellan föräldrarna.Vi utgår från en fråga om ett litet barn med starka känslouttryck, men samtalet rör sig snabbt mot något större: vad händer när föräldrar har olika syn på föräldraskap, när den ena tycker att den andra är för hård eller för eftergiven, och när oenigheten börjar märkas i blickar, suckar, tonfall och små signaler som barnet kanske inte kan sätta ord på men ändå påverkas av?Vi pratar om varför det inte räcker att se till hur varje vuxen behandlar barnet individuellt, utan också behöver förstå den stämning och de relationella villkor som barnet lever i. Om de vuxna själva är trötta, ledsna, uppgivna eller fast i en konfliktfylld dynamik kan det bli svårare för barnet att vila i dem, vara sårbart och låta sina känslor ta den väg de behöver.Vi pratar också om vad som händer när våra egna behov av närhet, förståelse och bekräftelse börjar riktas mot barnet istället för mot andra vuxna, och om varför en fungerande vuxenrelation inte betyder att man alltid tycker lika eller känner värme och ömhet – men att det behöver finnas en grundläggande respekt och tillit mellan de vuxna.