Barn & Förälder

I det här avsnittet fördjupar vi oss i hot, straff, konsekvenser – både naturliga och logiska – samt mutor och belöningar. Vi utforskar vad som faktiskt händer i relationen när vi använder dessa strategier och vilken påverkan de har på barns tillit och vår långsiktiga möjlighet att vägleda dem.En central tanke i avsnittet är hur användningen av det barnet tycker om som påtryckningsmedel riskerar att underminera relationen. När relationen villkoras, kan barnets tillit till oss minska – och därmed också den naturliga auktoritet som växer ur en trygg relation. Den ökade maktlösheten hos oss vuxna kan då att leda till mer övermakt i vårt agerande och så är det en ond cirkel i rullning.Vi problematiserar också vårt behov av att kategorisera vuxnas handlingar – är det ett hot eller en konsekvens? Vi resonerar kring hur ett ensidigt fokus på begreppsdefinitioner riskerar att föra oss bort från barnets subjektiva upplevelse och istället förankra oss i en vuxenlogik som inte nödvändigtvis speglar hur barnet erfar situationen.Vidare samtalar vi om varför konsekvenser ibland tycks fungera – och vad som egentligen ligger bakom dessa tillfällen. Vi lyfter att förståelsen för konsekvenser inte är något som kan läras ut genom förklaringar eller system, utan något som växer fram organiskt när barnet får mogna i närvaro av trygga relationer och ges utrymme att erfara blandade känslor.

I det här avsnittet utforskar vi begreppet kompisanknytning, ett fenomen som Dr. Gordon Neufeld har belyst som en av vår tids största och mest förbisedda utmaningar i föräldraskapet.Vi lever i en tid där barn tillbringar allt mer tid med varandra och allt mindre tid i det naturliga utbytet med olika generationer. Vänner är givetvis en viktig del av livet, men de är inga föräldrar. I dagens samtal pratar vi om de dolda konsekvenserna av när barn börjar vända sig till sina jämnåriga för att söka den trygghet, vägledning och bekräftelse som de egentligen behöver få från vuxenvärlden. Vad händer när barn börjar spegla sig i dem som är lika emotionellt omogna som de själva?Vi diskuterar hur den livsviktiga föräldrarelationen gradvis försvagas när behovet av att passa in i gruppen tar överhanden. När barnet blir existentiellt beroende av sina vänners acceptans, riskerar de vuxnas inflytande att minimeras. Vi dyker ner i: När kompisrelationer konkurrerar ut föräldrarollen: Vi undersöker den smygande förskjutningen där kompisarnas åsikter och värderingar väger tyngre än hemmet, och hur detta skapar en klyfta mellan förälder och barn som kan vara svår att överbrygga om man inte förstår dynamiken bakom. Maktförskjutningen och det försvagade inflytandet: Varför vuxnas förmåga att vägleda och sätta gränser vilar på en fungerande anknytning. När barnet blir känslomässigt beroende av gruppen, tappar vi som vuxna vårt naturliga inflytande, helt enkelt för att barnet har "flyttat" sitt hjärta, sin orienteringspunkt.Individuation kontra anpassning: Vi förklarar den fascinerande paradoxen i att en stark förankring till vuxna faktiskt gynnar barnets självständighet och individuation på lång sikt. Ett barn som vilar tryggt i sin anknytning till sina föräldrar har råd att vara sig själv. De behöver inte göra avkall på sin personlighet eller sina värderingar för att passa in, eftersom deras trygghet inte står och faller med gruppens godkännande.(Slutligen vill vi bara be om ursäkt för det bitvis prassliga ljudet, detta hoppas vi ha åtgärdat till nästa vecka.)

I detta avsnitt samtalar Hilda och Natalie om ett av föräldraskapets mest krävande teman: aggression. Vi fördjupar oss i vad aggression är och varför bristande impulskontroll inte är lika med aggressiva beteenden. Ett centralt resonemang i avsnittet är att aggression inte uppstår ur ilska i sig, utan ur oförmågan att registrera det som inte går att förändra. När barnet inte kan komma i kontakt med sorg, besvikelse eller upplevd förlust saknar frustration en annan möjlig upplösning. Tillgången till tårar beskrivs som avgörande, eftersom de möjliggör det inre skifte som innebär att släppa taget kring det man inte kan förändra, för att sedan anpassa sig till det. Tillgången till tårar är inte något barn har eller inte, utan det är något som vi vuxna kan skapa förutsättningar för genom vår relation och vårt förhållningssätt.Vi pratar även om hur vuxnas föreställningar om samarbete ofta leder till mer motstånd. Förväntningar på att barn ska välja, förstå eller övertygas försätter många föräldrar i ett förklarande, förhandlande och ibland manipulativt läge, där fokus hamnar på metoder och tricks snarare än på relation. Det vi egentligen söker är följsamhet, inte genom blind lydnad utan genom den följsamhet som naturligt väcks när relationen är rätt ordnad och när barnet har ett mjukt hjärta.

Ivana är tillbaka för ett samtal med Hilda om syskon. Vi gör en djupdykning i varför ordning och hierarki är viktigt för en fungerande syskonrelation och hur syftet med detta är att ta hand om varandra, snarare än att konkurrera med varandra.Vi pratar om varför sorg är en viktig del av att förbereda sig inför en ny familjemedlem, både för oss vuxna och för de barn som ska bli storasyskon. Vad är det som faktiskt behöver få ta slut för att något nytt ska kunna börja, och varför detta inte är något som ska skyndas förbi.Vidare belyser vi varför syskonrivalitet i grunden inte främst handlar om syskonens relation till varandra, och varför vi vuxna inte behöver ”hjälpa dem med deras relation”, utan skapa förutsättningar för att den ska fungera. Det handlar, som vanligt, mest om känslor och relationer.Slutligen ger Ivana tips på hur föräldrar kan `lätta på trycket` och låta sin egen frustration pysa ut genom att lekfullt neutralisera laddade situationer med barnen.

I detta avsnitt bryter vi ner fenomenet ´broken cookie´: situationer där barn upprepade gånger byter önskemål men ändå inte blir nöjda. Först efterfrågas det ena, sedan något annat, och därefter åter det första. Vi undersöker vad som driver detta beteende och varför det i dessa stunder är mest kärleksfullt att säga nej och ge utrymme för de känslor som då kommer fram.Vi talar om gränser som en grundläggande förutsättning för att kunna leva i en värld med begränsningar, och om varför barn behöver få gå igenom dessa processer i närvaro av en vuxen. När barn systematiskt skyddas från att uppleva frustration begränsas utvecklingen av bland annat psykisk flexibilitet och frustrationstolerans.Vi tydliggör skillnaden mellan behov och önskemål. Behov är det som måste tillgodoses för att utveckling ska vara möjlig: relationell trygghet, omsorg, skydd, näring och vila. Önskemål är uttryck för vilja, lust och impulser. De är meningsfulla, men kan inte vara styrande.Avslutningsvis tar vi upp problemet med överförklarande vuxna. När varje gräns motiveras i detalj riskerar ansvaret att förskjutas till barnet: att förstå, värdera och acceptera beslut som egentligen tillhör den vuxne. Barns trygghet vilar inte på deras förståelse av vuxnas beslut, utan på vuxnas förmåga att stå stadigt i dem och samtidigt vara relationellt tillgängliga. Vi pratar också om vikten av att få vara liten när man är liten, för att kunna bli stor när man är stor, och om varför det innebär att inte behöva ta överdrivet ansvar för andra.

I det här avsnittet samtalar Natalie med Jennifer Wallentin om familjekonstellationer — en terapiform som hjälper till att bearbeta traumatiska händelser och synliggöra negativa mönster som kan gå i arv över generationer.I ett varmt och personligt samtal väver de ihop sina egna erfarenheter av att bli mammor med praktisk information om konstellationsarbete. Jennifer förklarar grundprinciperna och berättar hur outtalade familjehistorier påverkar våra relationer och vårat mående.Jennifer leder grupper i familjekonstellationer varje vecka i Stockholm samt helg-retreats kontinuerligt framöver. Hon skapar läkande cirklar för att ge utrymme mellan det som varit och det som vill blir helt. Du hittar henne på http://www.familjekonstellationer.com eller på Instagram som @jenniferwallentin