Ätstörningspodden

Den amerikanska längdskidåkaren Jessie Diggins tog tidigare i år VM-guld, och hon har även vunnit OS-guld och världscupen.Som ung led Jessie Diggins av svåra ätstörningar. Hon satte hård press på sig själv och ville uppnå perfekta resultat, alltid. Ätstörningen smög sig på henne och hon utvecklade bulimi, något hon först kunde dölja bakom den hårda elitsatsningen.Idag är Jessie Diggins frisk men föredrar att kalla sig "in recovery". För att markera att det är ett val att vara frisk. Och idag väljer Jessie Diggins sig själv och sin hälsa framför ätstörningen.Avsnittet är på engelska, med introduktion på svenska av Anna Ehn.

Som ung led den amerikanska längdskidningåkningsstjärnan Jessie Diggins av svåra ätstörningar. Hon satte hård press på sig själv och ville uppnå perfekta resultat. Ätstörningen smög sig på henne och hon utvecklade bulimi.Hör henne berätta om sina erfarenheter i nästa avsnitt av Ätstörningspodden som släpps på måndag 1 maj.

Ätstörningsvården är en ständigt aktuell fråga som engagerar både drabbade och närstående. Många upplever att kötiderna är för långa och att kunskapsnivån utanför specialistvården inte är tillräckligt hög. Vad mer kan bli bättre? Och vad är redan bra?Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar, har för första gången tagit fram en rapport, Vårdrapporten, med utgångspunkt från drabbades och närståendes egna upplevelser. Syftet är att undersöka vård- och behandlingssituationen för ätstörningar i Sverige.I detta poddavsnitt träffar vi Johanna Levallius, psykolog och forskare, som på uppdrag av Frisk & Fri ligger bakom rapporten. Hon berättar om innehållet och delar även med sig av sina egna reflektioner kring den."Vårdrapporten - drabbades och närståendes upplevelser av vård för ätstörning" finns att läsa i sin helhet på www.friskfri.se.

Malin Fröling drabbades av anorexi i tonåren. När hon som vuxen utvecklade hetsätningsstörning förstod hon inte att hon återigen drabbats av en ätstörning. Hon trodde att hon hade dålig karaktär och att det skulle lösa sig om hon skärpte sig.I detta avsnitt fördjupar vi oss i diagnosen hetsätningsstörning. Går det att bli frisk efter att ha varit sjuk i 18 år? Vad betyder det egentligen att känna sig fri? Malin berättar hur hon tacklade skam, skuldkänslor och bakslag samt vad som var betydelsefullt för att lyckas bli frisk. Hon delar även med sig av råd till dig som är närstående.Malin Fröling arbetar idag på Frisk&Fri, Riksföreningen mot ätstörningar.

Ätstörningsdiagnosen ARFID, undvikande/restriktiv ätstörning innebär att man av olika skäl låter bli att äta eller bara äter väldigt få livsmedel. Men till skillnad mot andra ätstörningsdiagnoser finns ingen rädsla för viktuppgång med i bilden. Istället kan det handla om bristande aptit, ett obehag inför vissa smaker, lukter eller konsistenser eller om en rädsla för att till exempel sätta i halsen eller kräkas. Diagnosen innebär stort lidande för den drabbade och dess närstående, men det finns väldigt lite hjälp att få. Lisa Dinkler, forskare vid CEDI (Center for Eating Disorders Innovation) vid Karolinska institutet forskar på ARFID och berättar i avsnittet om diagnosen och om nya studier som är på gång, och ger konkreta råd till föräldrar.Lisa Dinkler kommer från Tyskland och bor sedan nio år tillbaka i Sverige. Hon skrev sin avhandling om restriktiva ätstörningar i samband med Neuropsykistriska funktionsnedsättningar, NPF.

När hockeyspelaren och det tidigare hockeyproffset Jonathan Hedström var 17 år sa en tränare åt honom att han var tjock. Kommentaren utlöste en ätstörning, som kom att hänga kvar i 20 år. Han kunde ändå spela hockey på elitnivå, men i perioder saboterade sjukdomen karriären. Tystnaden runt hans problem var kompakt. Ingen pratade om ätstörningar i en kultur präglad av machoideal. Man skulle vara en osårbar krigare, inte bara på rinken utan också utanför.Idag är Jonathan Hedström frisk. Han föreläser om skadliga ideal och hur de påverkar, och gör ett viktigt arbete för att bryta tystnaden runt att vara man med en ätstörning.

1995 debuterade Anna-Lena Brundin, författare, komiker, skådespelare med mera, med boken "Nej tack, jag åt nyss". Den handlar om 20-åriga Anna-Lena och en tillvaro där bulimin styr. Dieter och "ätryck" avlöser varandra. Temat är mörkt men boken är samtidigt rolig. Just humor har genom livet och karriären varit Anna-Lena Brundins sätt att närma sig svåra ämnen - och förmedla dem vidare till publiken.Samma år, 1995, kom också Anna Ehns debutroman "Vårfrost", om 12-åriga Klara som blir svårt anorektisk. I en intervju i Tidningen VI möttes de båda då, och pratade om sina böcker och om sina egna erfarenheter av ätstörningar. I Ätstörningspodden möts de igen, 28 år senare och samtalet får vindla vidare.

När Sofia Selenius var 16 år och aktiv innebandyspelare drabbades hon av anorexi, och fick lägga av med all träning. Idag är hon frisk och själv tränare och hälsopedagog. Hon arbetar också på Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar, och är ansvarig för deras utbildningar riktade mot just idrottsledare. Syftet med utbildningen är att tränare och ledare ska bli bättre på att upptäcka, bemöta och förebygga ätstörningar, något som det finns ett stort behov av på alla nivåer.

Saga Stolt-Cruz och Halala Pirooti är engagerade i Tjejzonen, Sveriges största stödorganisation för tjejer. Här finns Ätstörningschatten, dit tjejer 10-25 år kan höra av sig och chatta om sina tankar runt mat, kropp och vikt. Volontärerna stöttar, lyssnar och är medmänniskor utan att komma med lösningar och råd. Ett motto för verksamheten är: Håll i, håll ut, håll om, håll tyst.