I första delen av samtalet med Augustprisvinnaren Lina Wolff går vi rakt in i Liken vi begravde och den skånska by som rymmer både brutal realism och magi. Lina berättar om hur arbetet som översättare av Gabriel García Márquez har format hennes blick och varför hon vägrade skriva en grå berättelse om landsbygden.
Vi talar om våldet som ligger under ytan, om Helénmordets långa skugga och om hur ett samhälle förändras när rädslan flyttar in. Lina beskriver hur hon närmar sig det demoniska utan att exploatera det och hur hon gestaltar människor som är både kärva, motsägelsefulla och ibland djupt osympatiska.
Det blir också ett samtal om utanförskap som nödvändig position för att kunna skriva, om barns sätt att normalisera det onormala och om varför magin måste tas på fullaste allvar av författaren även om läsaren får välja själv.
Det här är del ett av två med Lina Wolff.
","author_name":"Malou von Sivers & Peppe Öhman"}