{"version":"1.0","type":"rich","provider_name":"Acast","provider_url":"https://acast.com","height":250,"width":700,"html":"<iframe src=\"https://embed.acast.com/$/93574422-e184-439d-9318-7e9ce0fb0a25/6af392e58516e95328544cd6?\" frameBorder=\"0\" width=\"700\" height=\"250\"></iframe>","title":"Haffne tar ett steg tillbaka","thumbnail_width":200,"thumbnail_height":200,"thumbnail_url":"https://open-images.acast.com/shows/61956b392eacc3a360702523/1794347550634-fed4cdaa-0568-4178-a5f7-2ae0f8642826.jpeg?height=200","description":"<p>Hej Somna. Jag är kall om händerna idag. Kall om armarna, axlarna, benen, länderna och mina bränder. My loins. Jag är fortfarande oklar över vad det betyder. Är det mina lår, eller är det ett mer abstrakt uttryck? Det är kallt ute och verkligen senhöst nu. Nästa år är det 2027. Jag minns när jag var liten och tänkte på år 2000, att jag då skulle vara vuxen.</p><p><br></p><p>Nu kommer någon in i studion och säger att det inte är mitt fel. Det är en replik från Good Will Hunting, och jag tycker att du ska testa den på dig själv som en övning. Det är inte ditt fel. Jag tror att vi alla bär på en skam vi har fått med oss någonstans ifrån. En del saker är ju faktiskt ditt fel, och mitt. Mycket är Jan-Eriks fel. Men mycket är inte ditt fel, fast du kanske har en bild av det långt in i dig själv. Det får mig att fundera på vad ett barn egentligen är skyldigt sina föräldrar. Jag landar i att man inte är skyldig dem något. Jag är tacksam för att mina föräldrar bar mig genom mobbningsåren, men tacksamhet är inget jag kan kräva. Harriet är inte heller skyldig mig något. Det kanske låter bittert, men det är tvärtom, det handlar om kärlek. Jag undrar hur jag ska ta hand om mig själv den dag jag inte längre behövs av någon annan än mig själv. Och kanske behöver man alltid sina föräldrar, på något sätt.</p><p><br></p><p>Det här skulle ha blivit ett intervjuavsnitt, jag hade bestämt mig, men min hjärna sa nej och gick åt ett annat håll. Nu gör jag det till en intervju ändå, eftersom någon i Facebookgruppen hade önskat fler. Dagens gäst odlar sin egen trädgård: Haffne Batusta. Haffne är 28 år och trädgårdsmästare utanför Äventyrsvargen. Själv säger Haffne att det är ett jättedåligt jobb som görs där. Jag börjar snabbt malströmma runt i min egen kärna och glömmer bort Haffne, och inser att det här håller på att handla om föräldraskap. Haffne är ju här för att kritisera sig själv. Vi pratar om att människor får ändra sig, om bruna jeans och Hans Mosesson som gick från Nationalteatern till ICA Stig. Jag har också ändrat mig. Vi borde hoppa på varandra mindre och vara mer stöttande, även över gränserna och även när vi inte håller med varandra. Haffne går i sin trädgård och säger åt den att vila. Jag tror att Haffne måste våga ta ett steg tillbaka, även om trädgården skulle dö. Det är svårt, men det måste till.</p><p><br></p><p>Det är inte ditt fel, Somna.</p><p><br></p><p>Mer från Somna med Henrik: <a href=\"https://somnamedhenrik.se/\" rel=\"noopener noreferrer\" target=\"_blank\">https://somnamedhenrik.se/</a></p><p>Mer om Henrik: <a href=\"https://www.henrikstahl.se/\" rel=\"noopener noreferrer\" target=\"_blank\">https://www.henrikstahl.se/</a></p>","author_name":"Kirinaja | Acast"}