Somna, ikväll sitter jag i Äventyrsvargen och tittar ut på snö som faller igen, och det känns som en sten som sjunker i ett djupt, kopparfärgat sjövatten.
Jag minns Hjälpberget, Hjälptjärn, stenarna som försvinner ner i mörkret, och hur ett “plisch” kan följas av ett tyngre “klunk”, som om världen har ett extra djup man inte kan se.
Därifrån vandrar jag vidare till en annan sorts djup, den där punkten i livet när barndomen upphör att vara ett rum man kan gå in i. Jag försöker hitta var dörren stängdes, och jag landar i en dröm, ett gult lärarrum, en pjäs om en flicka i en låda, och den där känslan av att stå på en välkänd gata och ändå vara hemlös i sig själv.
Det blir snack om \"processen”, ordens fängelse, ordens tröst, och varför jag behöver en form där jag får slarva, ändra mig och inte komma fram.
Sov Gott!
Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/
","author_name":"Kirinaja | Acast"}