Somna, idag glömmer jag nästan bort mina egna varor i kassan och bestämmer mig sedan, helt rimligt orimligt, för att inte förstå någonting alls. Världen får bli en gröt. Ljuset genom persiennerna är bara en form. Golvknarr är bara svängningar i luft. Hej är bara ett ljud, lika märkligt som en kråkas skrik.
Vi pratar om stirrblicken, den där skräckfilmsminen som dyker upp när man fastnar i sin egen hjärna, och om Flingan i duschkabinen, ugnsvantarna, bajset och den traumatiska lektionen i personlig hygien. Skuld, skratt, och katten som aldrig mer gjorde samma misstag.
Sen går vi ut i världen och skruvar loss namnen från allting. Kaffet slutar vara kaffe. Grannen slutar vara granne. Barnröster blir bara ljud. Stan blir en märklig scen av former som rör sig i olika riktningar. Vi leker med tanken att stanna mitt i flödet, på en gata, i ett anonymt ögonblick, och zooma in tills allt bara är en enda stor medvetenhetskula i handen.
Vi pratar speglar, självbild, hur det är att försöka se sig själv som “en människa bara” och inte huvudrollen i sitt eget kaos. Och någonstans där, i tomheten, i gröten, i allt som håller andan, går det plötsligt att ana en sorts stilla lyckokänsla. Bara för att det finns. Bara för att du finns.
Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.
Sov Gott!
Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl
","author_name":"Kirinaja | Acast"}