Somna, i kväll tar vi i hand. Inte på riktigt – men ändå. Vi följer en osynlig kedja av handslag bakåt: från dig och mig, via mormors mormor Ester med rullbandets surr och dalmålets dimma, vidare till pestens Stockholm och kanske, kanske Mozarts samtid.
Vi pratar om namnet som ett kontrakt, om ansvar och smitvägar, om varför en kram ibland är lättare än ett handslag och hur armbågs-bumpen fick oss att se ut som amatörmimare under en pandemi.
Jago dyker upp och visar hur ett handslag också kan ljuga. Vi petar på atomerna som aldrig riktigt rör vid varandra, funderar på om mikroberna i handflatorna också hälsar, och drömmer om att få skaka hand med ett urgammalt träd. Till sist sträcker jag fram handen till dig, Somna. Avtalet gäller. Nu börjar vi.
Sov Gott!
Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl
","author_name":"Kirinaja | Acast"}