Vi lever som om det bara fanns ett läge. Uppåt. Framåt. Mer. Men kanske vi ibland också måste släppa taget. Likt träden som inte kämpar för att hålla kvar sina löv, kanske vi också ska tillåta oss att släppa taget och omfamna mörkret.
I det här avsnittet pratar jag om varför det kan kännas så svårt att bara vila när mörkret kommer. Om nyår i augusti, och alla förbud vi lägger på oss själva i hopp om att bli bättre. Om vad de förbuden faktiskt kan kosta. Skratten, stunderna, njutningen.
Om dag och natt, ebb och flod, andetaget, och varför vi mår bäst när vi får följa cyklerna. Och om rötterna, som växer som mest just när ingenting syns ovanför marken.
Och om mörkret som något som faktiskt kan hålla om oss. Och om hur vi kan rama in helt vanliga stunder och njuta av dem nu utan att vi behöver bocka av hela vår "att göra-lista" innan.
Du får också tre små saker att ta med dig in i hösten. Något att låta falla, en stund att rama in, och en mening att säga till dig själv när skulden smyger sig på i soffan.
Nämnt i avsnittet
Vill du ha hjälp att skala bort måstena och hitta tillbaka till din egen vila? Skriv HEM till mig i DM på Instagram. 🤍
Instagram: @majadahlstrom___
Hemsida: majadahlstrom.com
Om du tyckte om avsnittet får du gärna dela det, eller ge podden ett betyg där du lyssnar <3
God lyssning :)
","author_name":"Maja Dahlström"}