Stämmer det att det har blivit lättare att prata om hedersförtryck istället för "mäns våld mot kvinnor" i samhällsdebatten? Och att det är enklare att kalla inflyttade svenskar för "invandrare" oavsett hur längesedan flytten var eller om de själva är födda här. Då blir det ett tydligt vi och dom och problemen kan läggas på "de andra"?
Men vad gör det med de med de flickor, pojkar, kvinnor och män – som utsätts för hedersnormerna när problemet ses som "importerat"? Hur hjälper debatten om slöjförbud dem som drabbas? Och hur välkomna känner sig den stora delen svenskar som klumpas ihop som "invandrare" och inte riktigt räknas i samhället?
Elaf är författare, journalist och programledare. I avsnitt 20 av Jämställdhetspodden berättar hon om böckerna "Första generationens svensk" och "Vem har sagt något om kärlek – Att bryta sig fri från hedersförtryck" – hur hon som tonåring själv förstod att hon levde med hedersnormer, hur viktigt det är att bryta de destruktiva normerna och hur samhället måste börja bry sig om flickor och pojkar som drabbas på riktigt.
Det går att skapa ett jämställt samhälle, där alla ingår. Men inte utan att alla räknas lika mycket.
","author_name":"Jämställdhetsinstitutet"}