Varning: Det här avsnittet innehåller berättelser om sexuellt utnyttjande av barn.
I det här avsnittet möter vi Jörgen.
En liten pojke som tidigt fick lära sig att gränser kunde suddas ut. En pojke som bar på saker han inte kunde förstå, sätta ord på eller berätta om.
Och en vuxen man som sprang.
In i jobbet. In i alkoholen. In i prestation, relationer, sex, porr och ständig rörelse. Alltid framåt. Alltid lite fortare. Som om det som fanns bakom honom skulle försvinna bara han sprang tillräckligt långt.
Men det gjorde det inte.
När Jörgen var 27 år rasade allt. Det var då minnesbilderna kom tillbaka och han började förstå vad som hade hänt honom som barn – och hur det hade påverkat mannen han blivit.
I det här samtalet berättar Jörgen öppet om sexuellt utnyttjande i barndomen, om skammen och skulden han burit, om rädslan för att föra något vidare till sina egna barn och om alla de sätt han försökt döva det som gjort ont.
Men det här är också en berättelse om människorna som stannade kvar.
Om terapeuten som hjälpte honom att bära det han själv inte orkade bära. Om farmorn som aldrig dömde honom. Om vänner och mentorer som såg människan bakom allt det som pågick.
Och om att det kanske inte handlar om att glömma det som hänt.
Utan om att förstå vad som var ens eget att bära – och vad som aldrig var det.
Jörgen berättar om att reparera sitt liv, om att ta ansvar utan att bära skuld och om att våga be om hjälp.
Ett starkt, sårbart och stundtals svårt samtal.
Tack för att du delar, Jörgen.
","author_name":"Emma Rosell, Nina Collarp"}