I avsnitt 19 känner Lovisa hur hettan från 40-årsstrecket börjar steka henne lite väl nära, och hon kastar sig helhjärtat in i en ålderskris. Vad är det egentligen som händer när man krisar? Är det farligt? Är det nödvändigt? Eller kan en liten kris faktiskt vara bra för själen?
Lovisa vältrar sig glatt i alla stereotyper om 40+, medan Helene försöker reda ut vad som är normalt – och vad som är Lovisa-logik.
Samtidigt har Helene varit på dubbelbegravning, vilket ger avsnittet en underlig blandning av tyngd och fnitter. Resultatet? En stämning som mest känns som kyrkkaffe med extra existens: lite sorg, lite funderingar, mycket skratt.
Lovisa delar även – i förbigående – några av de senaste kommentarerna från sin dotter. De är som vanligt ärliga, brutala och levererade med total barn-energi, men de får snällt spela biroll den här gången.
Ett avsnitt om tidens gång, kriserna vi aldrig riktigt är redo för, och det tröstande i att kunna skratta åt allt mitt i meningen.
","author_name":"Lovisa Hagberg och Heléne Hellman"}