Varför känns det ibland som att man tar för mycket plats, bara genom att vara sig själv?
Varför kommer ångesten efteråt när man har skrattat högt, berättat för mycket eller bara varit lite för bekväm? Och vem bestämde egentligen hur mycket plats som är "lagom" att ta?
I veckans avsnitt pratar vi om att ta plats, både fysiskt och mentalt. Om att göra sig mindre för att passa in, om känslan av att vara "för mycket" och om de osynliga regler som verkar styra hur mycket utrymme vi får ta i olika sammanhang. Vi funderar också på varför det känns så svårt att låta våra intressen och saker få synas, både hemma och bland andra människor.
Vi pratar om:
– varför känslan av att ha tagit för mycket plats ofta kommer först i efterhand
– att skratta högt, prata mycket och dela med sig utan att be om ursäkt för det
– osynliga regler kring hur kvinnor förväntas ta plats, både som barn och vuxna
– varför det kan kännas svårt att låta hobbyer, projekt och egna intressen få ta plats hemma
– och om att våga ta sin egen plats utan att ständigt göra sig mindre för andras skull
Veckans duktiga flicka: denna veckan från en lyssnare. Om att "sjuka" sig. Eller snarare om varför det kan kännas nästan omöjligt att göra det utan skuld, oro och katastroftankar.
Veckans mikrorevolt: kan man renovera badrum utan att detaljplanera varje beslut i förväg. Att släppa kontrollen och lita på att det faktiskt kan bli bra ändå.
Dessutom pratar vi om drive-thru-system, varför samma person dyker upp i flera luckor och varför vissa saker helt enkelt blir mycket roligare när man överanalyserar dem.
Känner du igen dig? Fortsätt samtalet med oss på Instagram och TikTok där vi heter Nu räcker det väl!
Och berätta gärna: när känner du att du gör dig mindre än du egentligen behöver?
","author_name":"Equora"}