Hur mycket ska vi egentligen lägga oss i när andra vuxna bemöter våra barn på ett sätt som vi själva inte tycker om? Och när övergår en sund vilja att skydda sitt barn i ett behov av att kontrollera barnets hela omgivning?
I det här avsnittet utgår Hilda och Natalie från en lyssnarfråga om en mamma som känner stark frustration över sina svärföräldrars sätt att vara med hennes tvååriga dotter. Det blir ett samtal om föräldraoro, anknytning, kroppslig integritet och risken med att överkurera barnets verklighet.
Vi pratar om hur förälderns eget alarmsystem påverkar barnets upplevelse av omvärlden, varför det kan vara så svårt att acceptera att andra vuxna gör saker annorlunda än vi själva och vad som faktiskt skyddar barn när de möter människor som inte alltid gör allting rätt.
Måste farmor och farfar göra precis som vi vill? Hur skiljer vi på sådant som verkligen behöver sättas gränser kring och sådant som vi kanske behöver öva oss på att släppa? Och vad händer med barnet när vi förmedlar att världen utanför förälderns omsorg är en plats att vara på sin vakt inför?
Ett avsnitt om tillit, föräldraoro och om att våga låta barnets värld vara lite större än den vi själva kan kontrollera.
","author_name":"Natalie Yonan & Hilda Virsand"}