När livet gör ont är det lätt att börja bygga murar. Vi blir svikna, besvikna och sårade, och någonstans på vägen börjar vi tro att vi måste bli hårdare för att skydda oss själva.
I det här avsnittet pratar Andreas om en annan sorts styrka. Om modet att fortsätta lita på människor efter att ha blivit sviken, att våga älska trots risken att bli sårad och om skillnaden mellan att sätta gränser och att bygga murar.
För kanske handlar verklig styrka inte om att aldrig bli sårad, utan om att trots allt man varit med om fortfarande våga möta livet med ett öppet hjärta.
","author_name":"Andreas Forsén Jonsson"}