Det finns något särskilt med augusti. Sommaren är fortfarande här, men samtidigt anar vi att något nytt närmar sig. Ljuset förändras, kvällarna blir svalare och hösten står plötsligt där – inte för att stressa oss, utan som en stilla påminnelse om att livet fortsätter röra sig framåt.
I det här avsnittet reflekterar Andreas över övergångarna i livet. Om att stå med ena foten i det som varit och den andra i det som ännu inte tagit form. Om vemodet i att behöva släppa taget, men också hoppet i att nya kapitel fortfarande väntar.
En varm påminnelse om att du inte behöver välja mellan att sakna det som varit och välkomna det som kommer. Du får göra båda. För kanske är det just där, i dörröppningen mellan två kapitel, som livet känns som allra mest levande.
","author_name":"Andreas Forsén Jonsson"}