Vi längtar ofta efter lugnare dagar. Efter mindre stress, färre måsten och mer tid att andas. Men när stillheten väl kommer är det inte alltid lätt att slappna av. Ibland känns lugnet nästan ovant.
I det här avsnittet reflekterar Andreas över varför vi kan bli rastlösa när tempot sjunker. Om hur vi vänjer oss vid att vara upptagna, och varför återhämtning inte alltid känns som en omedelbar lättnad. Ibland börjar den med ett tomrum.
En varm påminnelse om att du inte behöver fylla varje tyst stund. Kanske är det just i stillheten som du får syn på det du längtat efter, det du saknat – och dig själv.
","author_name":"Andreas Forsén Jonsson"}