Det är annandag påsk.
En sådan där dag som ligger mitt emellan vila och vardag. Mellan lugnet som varit och tempot som snart drar igång igen.
I det här avsnittet pratar Andreas om något som många av oss behöver höra just där i skarven – att det som känns slut inte alltid är slut. Att det som slocknat i oss ibland bara väntar på rätt ljus, rätt tid eller lite mer andrum.
Ett avsnitt om att resa sig, om att något i oss fortfarande lever även när vi nästan glömt bort det själva, och om att livet ofta kommer tillbaka lite i taget – inte med buller och bång, utan stilla, mjukt och nästan omärkligt.
En varm påminnelse om att du inte behöver vara färdig. Att det fortfarande finns liv kvar. Och att det kanske räcker som en början.
","author_name":"Andreas Forsén Jonsson"}