{"version":"1.0","type":"rich","provider_name":"Acast","provider_url":"https://acast.com","height":250,"width":700,"html":"<iframe src=\"https://embed.acast.com/$/6885f13f6e658a8b3cfe0805/69fdab47385e8d5e30c91d07?\" frameBorder=\"0\" width=\"700\" height=\"250\"></iframe>","title":"Magnus Bärtås | Målet var att skapa något fantastiskt och obegripligt","thumbnail_width":200,"thumbnail_height":200,"thumbnail_url":"https://open-images.acast.com/shows/6885f13f6e658a8b3cfe0805/1778234538371-56bcd293-0acf-462b-80a5-c5326eebb1e8.jpeg?height=200","description":"<p>På ett flera meter långt ljusbord står fyrtiotvå vitmålade torn. Några skira och nästan genomskinliga, andra bastanta med strängt kala ytor. Verket <em>Ett torn högre än jag själv</em> är centralverket i utställningen <em>Det sista straffet</em> på Kalmar konstmuseum. Bakom verket står sex anonyma interner från anstalten i Kalmar tillsammans med Magnus Bärtås, konstnär, författare och professor i fri konst på Konstfack. I det här avsnittet samtalar Bärtås med museichef Jonas Holmberg om skapande innanför murarna och mötet med internerna.</p><p><br></p><p>Lyrik: Kristian Lundberg, <em>Ett torn högre än jag själv, </em>1996</p><p><br></p><p>Foto: Maja Kristin Nylander</p><p>Grafisk form: Johanna Strand</p><p>Klippning: Oliver Andersson</p><p>Producent: Maija Zetterlund</p>","author_name":"Kalmar konstmuseum"}