Samurajer var den militära elit som styrde Japan under stora delar av landets feodala tid.
De uppstod när centralmakten försvagades och lokala herrar behövde beväpnade män för att kontrollera mark och folk.
Under sin storhetstid fungerade samurajerna mer som administratörer och makthavare än som aktiva krigare.
Deras status byggde på ett monopol på våld, inte på romantiska ideal om ära.
När Japan moderniserades på 1800-talet avskaffades samurajklassen och ersattes av en nationell armé.
","author_name":"Människan"}