En gång i tiden var ekorren och andra pälsvilt som lodjur, fjällräv, björn och bäver landets viktigaste exportvara. Det var innan plank, tjära, smör och malm tog över. Under renässanstiden blev det status att gå klädd i skinn. Efterfrågan var enorm och miljontals skinn exporterades. Gustav Vasa och han söner insåg det nationella värdet och krävde att alla skinn som betalades i skatt och som fogdarna köpte upp skulle föras till kungens två skinnkamrar i Stockholm. Den svenska kronan försökte bygga upp ett monopol i stark konkurrens med ryssarna. Ekorrskinnet var svagt och passade bäst till pälsfoder och damtrosor. Med tiden minskade värdet successivt, men vid 1900-talets början var ekorrjakten fortfarande en viktig binäring i de norrländska skogsbygderna.
Det här är en podcast från nättidskriften \"Västerbotten Förr & Nu\". Du kan läsa den här och fler artiklar på hemsidan www.nattidskriftenvasterbotten.se samt se tillhörande bilder.
","author_name":"Västerbotten Förr & Nu"}