Det finns människor som lämnar våra liv – men som aldrig riktigt lämnar oss.
Inför Allhelgona stannar Den Lugna Stormen upp vid saknaden, minnena och människorna som inte längre finns här, men som fortfarande lever kvar i oss. I fotografier, röster, musik, små vardagliga vanor – och ibland i en måne på en mörk kväll.
Det här blev ett av de tuffare avsnitten för mig att spela in. Vissa minnen ligger närmare än andra, och ibland är det svårt att sätta ord på en saknad utan att själv dras tillbaka till den. Jag berättar om sorgen efter människor jag älskat, om tvivlet på vad som egentligen väntar efter livet och om hoppet om att döden kanske inte är den definitiva punkt vi ibland fruktar.
Ett stilla och personligt avsnitt om sorg och saknad – men framför allt om kärleken som blir kvar. För kanske tänder vi inte bara våra ljus för dem som lämnat oss. Kanske tänder vi dem också för allt det de lämnade kvar i oss. ❤️
","author_name":"Ulf Norrman "}