När vet man att det är dags att lämna? Inte för att kärleken är borta. Inte för att allt har varit dåligt. Och inte för att man ångrar åren som gått. Utan för att någonting inom en sakta har börjat säga att det är dags.
I det här avsnittet av Den Lugna Stormen handlar det om en skilsmässa. Om hur svårt det kan vara att lämna något som under väldigt lång tid blivit en del av ens identitet. Om lojalitet, rädsla och alla de där små signalerna vi gärna försöker ignorera genom att kämpa lite hårdare och hålla ut lite längre. Men också om en fråga som till slut kan bli omöjlig att komma undan: Vem är jag om jag lämnar det som så länge varit en del av den jag är?
För ibland handlar ett avslut inte om att någonting har misslyckats. Ibland handlar det om att inse att det som en gång var rätt inte behöver vara rätt för alltid. Och den här gången är det personligt. Väldigt personligt.
","author_name":"Ulf Norrman "}