Det finns människor som lämnar våra liv – men som aldrig riktigt lämnar oss.
På dagen kan saknaden efter dem göra världen lite gråare. Men ibland händer något när natten kommer. Vi somnar, drömmer – och plötsligt är de där igen. Rösten vi saknat. Ansiktet vi nästan glömt detaljerna i. Skrattet. Närheten. Känslan av att allt för en liten stund är precis som det en gång var.
I det här avsnittet av Den Lugna Stormen handlar det om saknad, minnen och de märkligt vackra återseenden som ibland väntar på oss i drömmen.
Om sorgen efter dem vi förlorat, men också om tacksamheten över att de en gång fanns i våra liv. Och om tanken att människor vi älskat kanske fortsätter att leva inom oss – i våra minnen, våra sätt att vara och i den kärlek de en gång gav oss.
För vissa dagar är grå. Men ibland kan natten bli alldeles ovanligt ljus.
Grå dagar och ljusa nätter
Om saknaden som följer oss genom dagen – och drömmarna som låter oss mötas igen.
","author_name":"Ulf Norrman "}