Vi människor återvänder gärna till det som varit. Till orden vi aldrig sa, besluten vi ångrar, människorna vi saknar och frågorna som fortfarande saknar svar.
Ibland behöver vi göra det. Vi behöver förstå, känna och försöka skapa mening i det vi varit med om. Men någonstans finns en nästan osynlig gräns mellan att bearbeta och att älta.
När hjälper våra tankar oss att läka – och när börjar vi istället gå samma väg om och om igen? I avsnitt #071 av Den Lugna Stormen funderar vi över vår märkliga relation till det förflutna, varför vi har så svårt för det oavslutade och varför vi ibland fortsätter söka efter svar som kanske aldrig kommer. Kanske handlar läkande inte alltid om att förstå allt. Kanske handlar det ibland om att kunna säga:
Jag förstår fortfarande inte varför det blev som det blev. Men jag behöver inte stanna kvar där.
Ett avsnitt om minnen, acceptans, självmedkänsla och konsten att låta det som varit få vara en del av vår historia – utan att låta det skriva resten av den. ❤️
","author_name":"Ulf Norrman "}