Jag funderar över de motstridiga behoven som kännetecknar sommaren: önskan att passa på att träffa, hinna och uppleva, som finns samtidigt som behovet och önskan om kravlös, obokad tid som bara får passera. Över om krafterna som motverkar att vara i stunden och njutet kan övervinnas genom att leka födelsedag? Och kommer med ett förslag för att se om det är möjligt att göra lite mer av det vi behöver i sommar!
Spellista:
","author_name":"Anna Kinnander"}