När man talar om hemtjänsten i Sverige handlar diskussionen ofta om personalbrist, stress och bristande kontinuitet. Samtidigt är hemtjänsten en av välfärdens mest centrala verksamheter – både för de äldre som är beroende av stöd i vardagen och för de anställda som får omsorgen att fungera. I det här avsnittet pratar vi med Rebecka Strandell, lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet, om hur arbetsvillkoren i hemtjänsten har förändrats under de senaste tjugo åren, och varför så många i dag överväger att lämna yrket.
Avsnittet tar sin utgångspunkt i den nypublicerade rapporten \"Allt fler vill sluta i äldreomsorgen – varför och vad kan göras?\", som bygger på återkommande enkätstudier med undersköterskor och vårdbiträden inom hemtjänst och äldreboenden. Rapporten presenterar nya resultat från 2025 och sätter dem i relation till motsvarande undersökningar från 2005 och 2015, vilket ger en unik möjlighet att följa hur arbetsvillkoren i äldreomsorgen har förändrats över tid.
Länkar för fördjupning
I samtalet fördjupar vi oss i resultaten från 2025 års undersökning och sätter dem i relation till tidigare enkätstudier om arbetsvillkoren i hemtjänsten från 2005 och 2015, vilka också utgjorde en del av Rebeckas doktorsavhandling. Samtalet berör vidare äldreomsorgens utmaningar när det gäller personalförsörjning och svårigheterna att omsätta ambitioner om individanpassning i praktiken. I avsnittet nämner vi även en rapport från Socialstyrelsen om minutstyrning, och pågående forskning vid Lunds universitet om hur äldre hanterar brister med den äldreomsorg de får.
","author_name":"Stockholms universitet"}