Går det att skratta hejdlöst samtidigt som man pratar om livets största tragedier? Svaret är ja.
I det här avsnittet möter jag skådespelaren Kenny Solomon i ett samtal som rör sig mellan de mörkaste skuggorna och det starkaste ljuset.
Kenny delar med sig av den traumatiska förlusten av sin mamma, Francine som efter ett alkoholmissbruk tog sitt liv vid 50 års ålder – en händelse omgiven av många obesvarade frågor.
Kenny berättar ärligt om hur han, i ett försök att döva smärtan och hantera sorgen själv hamnade i ett alkoholmissbruk. Han berättar om det avgörande ögonblicket då han insåg att han höll på att gå samma öde tillmötes som hans mamma, och hur han tillsist hittade kraft att välja en annan väg.
Detta är inte bara en berättelse om sorg, utan också en kärleksförklaring till en person som har lämnat outplånliga spår: Francine – Kennys fantastiska mamma.
Vi dyker djupt ner i den stora tacksamheten över att vi har fått dela livet med de vi saknar. Det blir ett samtal där gråten får finnas, men där skrattet tar minst lika mycket plats. För mitt i allt det svåra finns en enorm livsglädje som vägrar att slockna.
\"Vi pratar om döden, men mest av allt pratar vi om att våga leva.\"","author_name":"Kristina B Rosenius"}