Med vissa tidpunkter och händelser kommer tankarna och känslan av den varma handen och vad det symboliserar tillbaka starkare till mig och jag vet inte alltid vad som händer just där och då som gör att det blir så.
Jag tänker att när denna typ av upplevelse händer mig, så gör det säkert det för en hel del av er andra också. Minnen av det kära, det varma, det goda, det ljusa vi håller fast vid och har med oss som följeslagare på vår resa framåt i livet. Eller det intensiva, oförutsägbara som hände, som tog oss till platsen vi inte vill vara på, men inte har något val.
Välkommen till ett avsnitt om platsen vi inte valt, men som är oundviklig att drabbas av i livet.
Sorgens och förlustens plats.
Följ gärna och dela.
Väl mött!
/Catharina