Att vara den som finns där….
Det handlar om kärlek, prioriteringar, tid och omtanke
Att hålla handen, lyssna. Lätta någons börda. Världen kan stanna upp, men jag väljer att vara en trygghet, en trygg axel att luta sig emot. Det kan kännas ensamt. Det är tungt att se någon lida, något maktlöst, man inte rår på.
Jag värderar dina behov, lägger mina åt sidan. Jag förväntar mig inget tillbaka. Jag bär oro och sorg i tysthet. Ser på, kan bara finnas där. Jag vill finnas där. Bara jag orkar ensamheten och ansvaret.
Någon säger att jag är modig, men jag känner mig skör och rädd för vad som närmar sig. Jag är trött men vet att det är ok. Det är skönt att gråta.
Jag gråter av maktlöshet, av trötthet, av oro, av rädsla och av kärlek.
Jag är mellan livet och döden, kan ta på själva essensen av känslor kring liv och död. Allt känns nära och ibland försvinner livet utanför.
Jag kämpar för dig och jag vet att jag gör skillnad. (Lanler, 2024).J
Jag stod i essensen av livet, mellan liv och död. Trots att jag hade levt i dödens närhet och väntrum vid så många tillfällen under min uppväxt på grund av mammas cancer, eller kanske just därför, var jag inte helt beredd. Jag var det men ändå inte. Kanske trodde jag att hon skulle överleva ännu en gång. När hon dog var det som att hjärnan stängdes av ett tag för mig, jag var liksom inte med. Jag orkade inte, jag levde inte, jag överlevde.
Välkommen att lyssna och följa. deta gärna med dem som behöver.
","author_name":"Catharina Karlsson"}