“Mod är inte alltid högröstat,
ibland är modet den stilla röst
som i slutet av dagen viskar:
-Jag försöker igen i morgon”
(M-A Radmacher)
Min mor älskade konserter, teater, opera, gå på museum samt samtala om intressanta ämnen. Kroppen blev till slut hennes fängelse medan hjärnan var pigg och alert. I dag funderar jag på hur det upplevs i sådana situationer oavsett om det är min mor eller andra människor; hjärnan vill göra, men kroppen kan inte. Det kan också vara att kroppen vill men hjärnan kan inte.
Detta avsnitt handlar den smärtsamma upplevelsen att de en älskad person eller ett älskat djur brytas ner kroppsligt, mentalt eller både och. Det handlar också om kärlek, styrka och minnen.
Jag hoppas att du vill lyssna.
Jag uppskattar om du vill donera till min podd via min Patreonsida Patreon.