I det här avsnittet åker Henrik ensam tåg från Dalarna till Stockholm och passar på att göra ett avsnitt helt på egen hand.
På resan reflekterar han nostalgiskt över sin barndom och de tågresor han gjorde då, innan smartphonens tid. Han minns hur han brukade läsa serietidningen Larsson för att fördriva tiden.
Henrik funderar också kring ögonblicken av lycka och närvarokänsla, som den han upplever när han ser en häst beta i en hage utanför tågfönstret. Han berättar om en lustig vana han haft sedan barndomen, att upprepa slutet på meningar, inspirerad av sin mammas kusin.
Andra funderingar han delar med sig av handlar om de där stunderna när man har tråkigt och till exempel börjar fundera över detaljer i radioprogram. Henrik avslöjar också en \"minilögn\" han brukar använda sig av gentemot Nina gällande diskmaskinen.
Resan väcker existentiella frågor hos Henrik. Hur vi mest interagerar med oss själva i möten med andra, om det finns universella sanningar och vad som egentligen är meningen med hans liv.
Mer om Henrik här... https://linktr.ee/Henrikstahl
","author_name":"Henrik Ståhl"}