Tomas Werngren arbetade 30 år på Kommuninvest, varav 20 som vd. Nu har han ett regeringsuppdrag som utredare för digital infrastruktur inom vården.
Samtalet kretsar kring hur Tomas som vd och Anna som konsult samarbetade under ett flera år långt förändringsarbete. Hur gick det? Vilka var framgångsfaktorerna? Vad lärde de sig?
Tomas tar upp beroendet av impulser utifrån och hur Annas erfarenhet från större organisationer hjälpte Tomas att förändra - inte bara utveckla. Han förklarar skillnaden (som nog långt ifrån alla känner till). ”Det gör ont och det måste man förstå.”
På frågan om Tomas och Anna höll sams hela tiden, svarar Tomas med att filosofera kring ordet ”tillsammans”. Risken finns att det missbrukas. Tomas reder ut.
Tomas beskriver också sin viktigaste insikt. En backspegel spelar en viktig roll. Anna blandar även in bebisar, Tomas blå oceaner.
Ska man fira när man gör fel, som en del säger? Tomas ger sin syn på misstag. Och vem är den viktigaste uppdragsgivaren – styrelsen eller kunderna?
Förändrades Tomas själv under 30 år i samma bolag. Blev drivkrafterna nya? Kanske Tomas fru skulle kunna ge det bäst svaret här, men .Anna tar upp ”akvariemetoden” som ett exempel på personligheten i bolaget.
Tomas och Anna är eniga om viktiga förutsättningar för lyckade förändringsarbeten samt några no-nos. Måste alla brinna? Hur mogen bör man vara? Hur hantera en massa åsikter?
Slutligen berättar Tomas varför han slutade som vd och om varför hans nya uppdrag som regeringens utredare ger honom rysningar av välbehag.
Anna rundar av med att tacka Tomas för att samarbetet också betydde mycket för utvecklingen av Sustain Change och programmet för hållbara chefer.