{"version":"1.0","type":"rich","provider_name":"Acast","provider_url":"https://acast.com","height":250,"width":700,"html":"<iframe src=\"https://embed.acast.com/$/647751fa2cb92f0012763b7f/6a7b0f6030669142975ef888?\" frameBorder=\"0\" width=\"700\" height=\"250\"></iframe>","title":"328. Skuggbarnet Ida Grankvists svåra uppväxt: \"Lever storasyster när jag kommer hem från skolan?\" ","description":"<p>– Lever Viktoria när jag kommer hem från skolan, var det sista gången jag såg henne nu?</p><p>Redan som mycket liten visste Ida Grankvist att hennes älskade storasyster kunde dö när som helst.</p><p>Det fem år äldre syskonet föddes med en hjärnskada, var rullstolsburen och behövde personlig assistans dygnets alla timmar.</p><p>Minsta förkylning kunde vara livshotande och flera gånger om stannade Viktorias hjärta, men hon räddades tillbaka till livet.</p><p>– Jag levde i två världar. En fantastisk där hon var min bästa kompis. Vi såg Barbie-filmer, satt i rosa soffan, målade naglarna och la på ansiktsmasker. Det var som att inget kunde nå oss där, berättar Ida Grankvist.</p><p>– Sedan fanns den kalla, kalla världen. Den med sjukhuskorridorer, ambulanser och hjärtstillestånd.</p><p>Under hela uppväxten cirkulerade Ida Grankvists och övriga familjens liv kring Viktorias mående.</p><p>Vad gör det egentligen med ett barn som lever med döden ständigt närvarande vid sin sida, som ensamt tvingas bearbeta rädsla och väntesorg och som inte får ta plats?</p><p>Om det och vikten av att se ljuset i det tillsynes kolsvarta handlar Ida Grankvists nyss utkomna bok ”Din kamp blev min värld” om.</p><p>Hör hennes egen gripande berättelse i veckans avsnitt av Berätta alltid det här.</p><p>Här får du också bortgångna storasyster Viktorias bästa livsråd – ett råd vi alla borde ta till oss och försöka navigera efter.</p>","author_name":"Acast"}