Det visar sig att båda har varit naturhatande betonghomosapiens som fått klåda av tanken på gräs och skog. Att sova i tält är inte ett alternativ om det ska campas, möjligen kan det glampas.
Ingela drömmer om att bo i Alexias sommarstuga medan Alexia fantiserar om att främlingarna helt enkelt byter bostad med varandra.
Ingelas skryt om dialektala färdigheter sätts på prov med en text av Povel Ramel.
En dementi är också på sin plats. Och visst är det konstigt att backspegeln saknar el och att musik är accepterat att pumpas ut i bergssprängaren på den lilla stranden medan en riksdagsdebatt förmodligen inte är det?
","author_name":"Alexia Rahm & Ingela Molin"}