Vad händer när vi tillåter allt att få vara så som det är just nu? Det betyder inte att vi ska gilla allt, men om vi i stunden, just nu, låter allt vara, för att det är, vad händer då? Finns det en dörröppning, avslappning och acceptans som tar lite mer plats? Och vad händer då?
Det finns hur mycket som helst att undersöka här, så vi gör det en stund. Vi kollar efter!
","author_name":"Nina Koivumäki "}