Har jag förvaltat mitt pund? Har jag förvaltat den gåvan som blev mig given?
Det är något som vår gäst återkommande funderar på. Fransesca Quartey som till sommaren är aktuell som chef för Norrbottensteatern. Hon är ordförande för KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsnämnd och har en lång karriär som skådespelare, regissör och som under nio år var teaterchef för Västerbottensteatern. Hon är född i Göteborg av en svensk mamma och en pappa från Ghana.
Vi talar om börja åldras och om känslan av att det är kortare tid kvar än den som varit. Hur förbereder man sig på att gå i pension? Att ta avsked från åldrande föräldrar? Fransesca funderar på om det kanske krävs terapi för att vara öppen för avslut. Hennes mamma är henne väldigt kär.
I en av hennes föreställningar talar hon om att upplevelsen av, att det inte blev några egna barn. - Tänk att jag inte fick några barn. Jag som älskar barn säger hon med eftertryck. Det för oss in på samtal om att vi ska upphöra och om vad som blir kvar.
-För mig var det inte att vara kvinna som var utmaningen i min chefskarriär, utan att vara svart kvinna. Men man behöver se upp, så man inte blir paranoid och ser motstånd överallt, menar hon. Vi talar om att det inte längre talas om mångfald med samma positiva ton som tidigare. Att Fransesca i sitt chefsuppdrag vill bidra till att föra samman och visa att vi är starkare tillsammans. Hon menar att kulturen ska hjälpa oss att förändra blick och att neutralisera. Vilket i dag i den turbulenta tid som vi lever i, med beredskapsplaner och hot omkring, blir än mer centralt. För vilka människor ställer upp för sitt land om de inte känner sig inkluderade?
Reuben och Ulrika resonera kring hur stress och utsatthet kan påverka hur vi för oss i en grupp och vilka beteenden som då blir synliga.
Ut i solen, på med lurarna och lyssna till ett flödande samtal om livet och det samhälle vi är en del av. Väcker det frågor, tankar eller reflektioner hos dig? Dela dem med dina nära, kollegor, grannar eller någon du möter på promenaden. Det är när vi möts i samtalet som vi får syn på varandra och oss själva.
","author_name":"Ulrika Sedell och Reuben Sallmander"}