Vi har sett alla 34 avsnitt av Babylon Berlin, alla sex av nya Slow Horses och alla åtta av nya Gentlemen. Puh! Alla värda att se på olika sätt. Naomi Abramowicz skriver bra i GP om välfärdskriminella som drar nytta av taskiga kontrollsystem. Susanna anar aningslös optimism. Kanske beror det på att svenskarna historiskt kunnat lita på just tillit och på social kontroll. Valfuskundersökningen går vidare, men det är redan uppenbart att Mohamed Ali inte är en lämplig riksdagsledamot. Vilka blir vildar den här mandatperioden? Ali ligger bra till, liksom Birgitta Ohlsson som alltid sätter det samvetsstyrda jaget framför det kompromissande laget. Vad sonderar egentligen Thand Ringqvist om? Det måste vara en statsministerpost för Magdalena Andersson, som tas för given inte bara som ledare för en vänsterregering, utan också för en mittregering. Fredrik Haage har välformulerat ifrågasatt det hela. Och varför ska Center sondera för mitten, när partiet sakpolitiskt står för extremer? Betyder kvinnodominansen i partitopparna och på opinionssidorna något? Johan tror det, men är osäker på vad. Susanna tror att klass är viktigare. Ett upprop mot "marknadshyror" för museerna. Visst vore det kul om det blir Sverigedemokraten Mattias Karlsson som löser det här problemet? Vad får man skratta åt? Allt mindre verkar det som, men hur kommer det sig att sådant som Morran och Tobias och Alexandro Fuentes Bergström tillåts passera? Vi är tacksamma för det, men begriper inte riktigt hur frikorten delas ut. Årets rosa bandet är designat av Owe Gustafson - köp genast.
","author_name":"Johan Hakelius"}