150 mil. 53 dagar. 35 maraton. En vagn som ibland kändes som ett mindre flyttlass. Och en kropp som vid flera tillfällen hade väldigt starka åsikter om hela projektet.
Hästvälfärdsloppet är äntligen genomfört!
Efter 53 dagar på vägarna, genom regn, backar, smärta, fantastiska möten och några riktigt mörka stunder är jag tillbaka hemma. Och för första gången på länge kan jag ge mig ut och springa utan att behöva släpa på en förbannad vagn.
Men vad händer egentligen när man har genomfört något som man själv knappt förstod omfattningen av när man började?
I det här avsnittet av Gubben Med Hatten är jag och Jonna äntligen tillbaka tillsammans framför mikrofonerna. Och vi har en hel del att prata om.
Vi börjar med Hästvälfärdsloppet. Inte bara kilometerna och den fysiska prestationen, utan framför allt den mentala resan. För hur fortsätter man när kroppen protesterar, tankarna börjar handla om att ge upp och man inser att man fortfarande har halva Sverige kvar framför sig?
Jag berättar om de tuffaste perioderna, om skadan som nästan satte stopp för allt, om de mentala svackorna i Dalarna och om varför syftet bakom loppet blev den viktigaste drivkraften när motivationen inte längre räckte.
Men också om stoltheten, tacksamheten och det känslosamma mottagandet när jag äntligen kom hem.
För det här handlade aldrig bara om att springa. Det handlade om att göra skillnad för hästarna.
Vi pratar om vad loppet faktiskt har satt igång, om möten med människor, nya möjligheter och hur vi kan fortsätta arbetet med att lyfta hästens psykiska hälsa och välfärd.
Och så blickar vi framåt.
För det händer en hel del inom Hearts & Horses. Vi pratar bland annat om nya initiativ, framtidens utbildningar och utvecklingen av en AI-baserad kunskapsplattform som ska göra kunskap om hästpsykologi, beteende, kommunikation och samarbete mer tillgänglig för hästägare.
Men vi stannar naturligtvis inte där.
Vi tar också upp frågor från lyssnare, bland annat om hästar som blir starkt flockbundna, om självständighet, trygghet och vad vi egentligen menar med eftergift.
För är eftergift något vi människor ska ge hästen? Eller kan den viktigaste eftergiften vara den som hästen själv upptäcker när den förstår situationen och hittar sin egen lösning?
Det leder oss in i ett större samtal om positiv och negativ förstärkning, tryck och eftergift, belöningar och varför vi ibland blir så upptagna av att diskutera träningsmetoder att vi glömmer bort själva relationen.
För en sak är att få hästen att göra det vi ber om.
En helt annan är att hjälpa hästen att förstå, tänka, välja och utvecklas.
Och kanske är det där den verkliga förändringen börjar.
Det här är ett avsnitt med både skratt, allvar, personliga erfarenheter och en hel del tankar om vart vi är på väg. Från 150 mils ultralöpning till hästens psykiska välfärd, från träningsmetoder till självinsikt och från stora visioner till konkret förändring.
För Hästvälfärdsloppet må vara avslutat.
Men resan mot ett bättre hästliv fortsätter.
Och som alltid:
Gör ditt bästa och gör en skillnad.
","author_name":"Mikkel Oster - Hearts & Horses"}