Det hÀr avsnittet börjar med nÄgot helt annat Àn hÀstar. Vi pratar om lÄnga promenader med tung vagn, förberedelser inför HÀstvÀlfÀrdsloppet, hur mÀrkligt det kan kÀnnas att frivilligt ge sig ut i flera timmar med extra vikt pÄ kroppen och varför motvind alltid verkar dyka upp precis nÀr man börjar kÀnna sig stark. Men ganska snabbt lÀmnar vi trÀningsspÄret och landar i en frÄga som mÄnga hÀstÀgare nÄgon gÄng har stÀllt sig, Àven om de kanske inte alltid vÄgat sÀga den högt:
Ăr jag egentligen rĂ€tt mĂ€nniska för den hĂ€st jag har köpt?
Det Àr en frÄga som lÀtt kan vÀcka dÄligt samvete. Men i det hÀr avsnittet vÀnder vi pÄ perspektivet. För kanske Àr den viktigaste frÄgan inte om du var rÀtt Àgare den dagen hÀsten flyttade hem till dig. Kanske Àr den viktigaste frÄgan vem du Àr villig att bli tillsammans med den hÀsten.
Vi pratar öppet om Jonnas första tid som hĂ€stĂ€gare och hur hon, precis som mĂ„nga andra, gick in i hĂ€stvĂ€rlden med betydligt större entusiasm Ă€n erfarenhet. Drömmen fanns dĂ€r frĂ„n första början, men verkligheten blev snabbt mer komplex Ă€n hon hade förestĂ€llt sig. Det blev ett samtal om naivitet, envishet, frustration och den avgörande insikten att vilja inte alltid rĂ€cker â ibland behöver vi ocksĂ„ acceptera att vi behöver hjĂ€lp.
Det leder oss in pÄ en av avsnittets viktigaste diskussioner: skillnaden mellan att vara ödmjuk och att vara verkligt mottaglig för utveckling. Vi resonerar kring olika former av ödmjukhet. Den artiga ödmjukheten, dÀr vi sÀger att vi vill lÀra oss men fortsÀtter göra som vi alltid gjort. Den naiva ödmjukheten, dÀr vi Ànnu inte förstÄr hur mycket vi faktiskt inte vet. Och den Àkta ödmjukheten, som vÀxer fram först nÀr erfarenheterna gör oss medvetna om vÄrt eget utvecklingsbehov.
Vi Äterkommer ocksÄ till nÄgot vi möter nÀstan varje vecka under vÄra road trips. MÄnga mÀnniskor letar efter den \"perfekta hÀsten\". Den lugna hÀsten. Den okomplicerade hÀsten. HÀsten som passar exakt dÀr de Àr just nu. Men kanske borde vi ibland stÀlla en annan frÄga. IstÀllet för att bara fundera över vilken hÀst som passar oss borde vi ocksÄ fundera över vilken mÀnniska den hÀsten behöver att vi blir.
För relationen mellan hÀst och mÀnniska Àr aldrig statisk. Den förÀndras hela tiden. Antingen utvecklas vi tillsammans eller sÄ fastnar vi tillsammans. DÀrför handlar ett gott partnerskap sÀllan om att hitta den perfekta kombinationen frÄn början. Det handlar om att bÄda individerna fÄr möjlighet att vÀxa.
Under avsnittet berĂ€ttar vi ocksĂ„ om den nyutgivna boken Covarra â GotlĂ€nningarnas kollo, hur berĂ€ttelsen vĂ€xte fram ur verkliga observationer av hĂ€starna i flocken och varför skrivandet blivit ytterligare ett sĂ€tt att förmedla kunskap om hĂ€stars kĂ€nslor, relationer och personligheter. Vi pratar om glĂ€djen i att skapa, om kommande bokprojekt och om hur berĂ€ttelser ibland kan lĂ€ra oss lika mycket som faktaböcker.
Dessutom delar vi tankar inför seminariet pÄ Falsterbo tillsammans med Agria, Carl Hedin och Susanne frÄn SWB, dÀr partnerskap och kommunikation mellan hÀst och mÀnniska stÄr i fokus. Det blir ett naturligt komplement till avsnittets tema, eftersom samma frÄga genomsyrar allt vi gör:
Hur bygger vi relationer som hjÀlper bÄde hÀsten och mÀnniskan att utvecklas?
I grunden handlar det hÀr avsnittet inte om att avgöra vem som Àr en bra eller dÄlig hÀstÀgare.
Det handlar om att förstÄ att ingen av oss börjar som den perfekta Àgaren.
Vi formas av vÄra erfarenheter, vÄra misstag, de mÀnniskor vi vÀljer att lyssna pÄ och de hÀstar som lÀr oss mer Àn vi nÄgonsin trodde var möjligt.
För kanske Àr den största gÄvan en hÀst kan ge oss inte alla de saker den lÀr sig av oss.
Utan alla de saker den fÄr oss att lÀra om oss sjÀlva.
","author_name":"Mikkel Oster - Hearts & Horses"}