Jag intervjuar Åsa Jacobsson i årets sista avsnitt. En kvinna som en gång i tiden var väldigt blyg och som upplevde det som ett hinder att leva livet fullt ut. En kvinna som i stort sett hela livet har försökt att vara duktig och som har funnits till mer för andra än för sin egen skull och som ofta har kört över sig själv istället för att sätta gränser. Känns det igen? Kanske har du någon i din omgivning som skulle känna igen sig? Det är mer vanligt än man tror att människor lever med sådana här föreställningar. Åsa är idag väldigt medveten om att det inte är något annat än föreställningar och som dessutom inte gynnar någon. Varken henne eller någon annan. Jag vet inte om man ska säga trots eller tack vare i Åsas fall, men hon har gjort en rejäl livsresa, både geografiskt och en inre (men egentligen hör det förstås ihop). Hör Åsa berätta om sina resäventyr, emigrationen till Tasmanien, sin utbrändhet och hur allt (kanske) började i barndomen med en väldigt fin relation med sin pappa som var alkoholist. Något som är helt klart i alla fall är att Åsas teknikintresse inspirerades av de upplevelser hon hade när hon fick vara med sin pappa, som var ingenjör, på hans jobb. Och steget från IT-tekniker till orgonitdrottning är kanske inte så stort som man kan tro. Om man tänker efter.
Varmt välkomna att avsluta året med mig och Nosighetspodden!
","author_name":"Monica Petersson"}