Du jobbar för ett IT-företag. Du har koll på läget, något som inte kan sägas om dina kollegor.
Du både klär dig bättre, ser bättre ut och programmerar bättre.
Du är kallad till ett stort möte. Du sätter dig med stor självkänsla i rummet.
Du är inte rädd då du vet att du är överlägsen de övriga i kompetens.
Du tittar dig omkring o känner avsky när du ser din omgivning som sitter med t-shirts med färska curryfläckar på och inte verkar ha någon koll på företagsetiketten.
De ställer sig inte upp när en kvinnlig kollega kommer in i rummet. Det gjorde man alltid under den salige chefens tid.
Mötet börjar o chefen berättar att de kommer utse en ersättare till chefen efter årsskiftet.
Du blir förhoppningsfull. Kanske det blir den salige chefens barnbarn som tar över. Men chefen pekar på mannen med curryfläckar på tröjan.
Folk jublar o du suckar över beslutet.
Några veckor går o en dag när du kommer till jobbet så är polisen överallt.
Det visar sig att den kommande chefen har hittats död på baksidan av den lokala indiska restaurangen som han frekvent besökte.
Du blir kallad till ett möte. På vägen dit så skriker kollegor på dig: Kallar dig sprätthök o att du ligger bakom mordet på den currybefläckade mannen, osv.
Men du är inte rädd. Du går till mötet.
Det är en kort promenadsträcka till mötesrummet men denna dag så känns den lång.
Folk skriker åt dig och de som inte skriker gråter av sorg. Det hela känns som en scen från nordkoreansk tv då Kim Jong Il hade avlidit.
Varför är alla emot dig? Du förstår inte. Allt du förordrar är att man arbetar hårt.
Du är trött på den tillvaro där man inte ser skillnad på en anställd inom IT-avdelningen och vaktmästaren i huset.
Du är trött på att folk har 5 veckors semester och tar en timmes lunch samt beställer tid hos frisören kl 13 på dagarna.
Dina kollegor, enligt dig av lägre börd, hamnar i affekt. Kanske pga att chefen har låtit bjuda alla anställda på gravöl sedan tidig morgon.
De blir galna. De börjar kasta kontorsstolar, Post-It-lappar, automatkaffemuggar och pennor mot dig. Du blir misshandlad av grövsta slag.
En nyrekryterad man från det finska kontoret som är på besök låter högst av alla. Han kastar en datorskärm i bakhuvudet på dig och börjar stampa på dig.
Trots farorna så är du där, pga din pliktkänsla mot företaget.
Precis som Axel von Fersen d.y var den 20:e juni 1810, då han, i rikets tjänst, ledde den döda kronprinsen Karl Augusts likprocession genom Stockholms berusade gator.
🎙️
26 september 2017
🎶
Drottningholms Barockensemble - Allegro, Drottningholmsmusiken. Utgiven av Musica Sveciae.
","author_name":"Salongsberusad Historia"}