{"version":"1.0","type":"rich","provider_name":"Acast","provider_url":"https://acast.com","height":250,"width":700,"html":"<iframe src=\"https://embed.acast.com/$/0a97d70a-6d5f-4c6f-92f3-61a051dff4ca/6166e82d5cfa320014a976bc?\" frameBorder=\"0\" width=\"700\" height=\"250\"></iframe>","title":"103 \"Jag exkluderades från Livets Ord\" Del 4","description":"<p>”Att som Livets Ordare gå i kommunal skola var sju resor värre är att gå i friskolan. Varför talade inte vi som växte upp i Livets Ord med varandra om det svåra? Varför blir vi tysta?</p><p>När min pojkvän inte var kristen fick jag 'avfälling' som en stämpel i pannan. År efter år hade jag ångest, sömnsvårigheter, ätstörning, självmordstankar. Jag ordinerades mediciner för psykisk ohälsa och för sköldkörtelsjukdom.</p><p>Den som församlingen ser som 'avfälling' måste inom sig lägga locket på minnen och känslor. Barndomens trosvärld blir tabu. </p><p>Mina symtom har berott på komplext posttraumatiskt stressyndrom, C-PTSD. Jag lever i 'mellanförskap'. Det är som att vara svart bland vita barn och vit bland svarta barn. Varken känna tillhörighet hos de kristna eller bland icke-troende.</p><p>När mamma fick cancer skulle Livets Ordpastorer med 'krigsböner' bota hennes sjukdom. Vi fick, som familj, inte vara ifred ens vid mammas dödsbädd. Efter begravningen: </p><p>- Äntligen lyssnade pappa på oss vuxna barn. Äntligen lyssnade min lärare i Livets Ords friskola! När jag fått berätta, blivit hörd och kanske förstådd, då släppte ångesten. Jag mår bra nu.\"</p>","author_name":"Acast, Rigmor Robèrt och Emma Gembäck"}